Du är ju från tassemarkera

Jag skulle kunna säga
att jag älskar dig
men det tänker jag
fan inte göra

Ränderna går aldrig ur en sockerstinn

Har två modellbåtar i trä
i fönstret
och det händer vissa kväller
nätter och ibland mitt på dagen
att jag sitter och liksom
fingrar på dem

Tänker att jag ska ta bort
det där jävla svarta i mig
spriten och överdoserandet
av sociala medier
destruktiva människor
som bitvis kommer i närheten
det sockerstinna
bortglömda tandbortsningar
kvitton och förlåt för att jag gjorde så där
och inte si ellr så

Lyssnar på Gyllene tiders
"Småstad" och Martin Svenssons
"Dom säger att alla gråter"
ibland nästan sinnesjukt mycket
i kollektivtrafiken och på kontoret
och så där som i alla fall nästan
på pappret och sånt
kan kallas hemma

Tror att jag kan stryka saker
om jag fick ner det
i ett av dom alla anteckningsblocken
från Pocketshop
som kvällar när jag somnar tidigt
men vaknar halvtvå klarvaken
som id-handlingar och mobila bredband
jag tappat på tåget
morgonen efter en sådan natt
på något jävla hotellrum
eller i någon bekants obekväma soffa
e-postmeddelanden och all annan skit
som jag verkligen borde svara på

Jag har två modellbåtar i trä
en stor och en något mindre
jag tror den mindre
är en present från farmor
den större är köpt
på Bohusläns muséum
i mitten av nittiotalet

Jag tror jag kan få bort det svarta i mig
fast då står man ju bara där
som en skitunge i granskogen
med en hemmaklippt pottfrisyr
och centimetertjocka glasögon
och man lipar
för man har kört vilse
under dem halländska distriktsmästerskapen
i längdskidåkning

April 2010

Han hörde
"Jag ger dig min morgon"
för första gången
på engelska

När tåget sakta
kanske alldeles för sakta
passerade Södra station
mindes han
någon som sa
att färgerna var fina där
på den stationen

Han hörde
taxichauffören
dra det artiga mantrat
men han fortsatte tänka
på den där låten

När bilen långsamt
kanske alldeles för långsamt
passerade den där kinakrogen
mindes han
någon som sa
hur hierarkin skulle vara
den liksom gick inte att ifrågasätta

Han hörde
fjortisgängets skrik
på andra sidan rondellen
och han sträckte ut armarna
i ett alldeles lagom tempo

Det var längesen
han kände sig så
och det var nästan som i filmen
som aldrig blev av

Löftabro entertainer

Står på Löftabro
och väntar på 615
alla skriker sluta
men jag stänger mina öron
och fortsätter
flina som spjuvern
som morsan och farsan
satt till världen

Åker genom bygden
som är min
för alla minnen
som varenda bullhållplats
bär på och har kvar
liksom dansar med mig

En nedvevad ruta
juni, juli och jävla augusi
kan ju bara skratta
det går inte att sluta

Raggarrocknroll
rullar vi som stenar
från sextiotalet
skrålar Internationalen
för dom med självhat
på skinnvästen

Gamla E6:an är min
men jag tror jag vill
dela den med dig