Den där jävla bruden

Bonnaelectro är den nya grejen. Lyssna på den exprimentella dängan "Den där jävla bruden" på Rivaliserande stenars myspace.

Förr eller senare kommer hösten

det var efter att jag klev ur den svarta sportbilen
och gick ner i fel rulltrappa
på centralstationen
som jag slog fast det för mig själv

vi hade det förbannat bra tillsammans
både vid kusten
och i den dalsländska skogen

det spelade ingen roll
att du var livrädd för att köra bil
eller att du inte förstod
din storhet inför vägval och beslut

det var när jag gick mellan medborgarplatsen
och den trevliga delen av södra station
som jag fick bekräftat
att trygghet och frihet kan vara samma sak

vi hade bra rutiner sommaren år 2008
både på onsalahalvön
och i en svinkall villa i bohuslän

det spelade ingen roll
att du var pank och ledsen
eller att sverige gjorde bort sig
i fotbolls em den sommaren

det var när jag stod i hissen
på skitiga fridhemsplan
i förhatliga december
som jag pratade tyst om hur bra det var

vi hade inga stora drömmar
men drömde nog mest hela tiden
trots att vi visste
att hösten skulle komma
förr eller senare

att den obehagliga diagnosen
var obotlig
men den sommaren
hade vi faktiskt bra rutiner

Borderlinebaby

det skjuts slagskott mot oss
så vi springer längs med s:t eriksgatan
för att slippa ifrån
dom som vill oss väl
men bara gör oss illa

det kastas kottar och kastanjer
på tillställningar
utan bord och stolar
så vi stirrar irriterat
på sådana som stirrar
lika irriterat
under bussresan därifrån

flickor och pojkar
som är mycket äldre än så
gör tusen nålar på oss
dom som har en myndig stämma
talar om rätning i leden

jag kör ner huvudet i sandlådan
och skriker
borderlinebaby

det skjuts med knallpulverpistoler
mot våra öron
så vi rullar ner för hammarbybacken
tills det slutar smälla

det kastas snöbollar med is i
i katakomberna i gamla stan
ungerska ögon
och smutsigt sex
så vi tar en taxi till en annan statsdel
och rullar nakna i pudersnön

flickor och pojkar
med stora muskler och hårda nypor
tar polisgreppet på oss
dom som har en hemförsäkring
delar ut domedagsprofetior

jag låser in mig i garderoben
och skriker
borderlinebaby

det skjuts med luftgevär och soft airguns
tidigt på morgonen
i varenda jävla gathörn
så vi klamrar oss fast i återvändsgränden
det kastas kinapuffar mot oss
som känns som handgranater
så vi håller varandra i handen
och pratar om halland
hela vägen hem
tills att halland känns som mer än hemma

flickor och pojkar
går med barnvagnar och ber oss
dyrka dom
så vi dyrkar upp
dörren till en tredjehandslägenhet
och somnar med skräck i blicken

jag har börjat inse
att jag aldrig blir av med
den där jävla skitungen i mig
borderlinebaby

så mycket som blir ogjort i mitt liv
borderlinebaby

hatar den här elden
trots att den håller mig levande
borderlinebaby

Riktig kärlek

Skyll inte på snön som faller

Kattegattmadonna

Den här stan är bara bakgator
du hade sagt det förut
jag hade sett dig förr
när du kom flygande
med saltstänket
in över kusten
någonstans för kanske
fem-sex år sen


Från alla kobbarna och skären
med en sprucken röst
som bara försökte tala med mig

Minns vinternätterna
när inte ens sillbåtarna
eller dom ryska tankfartygen
vågade sig ut

Jag åkte runt på en jävla spårvagn
med snustorra läppar
väntade på ett syndafall
som aldrig kom
inte ens från kompisar från förr
eller Kellysfyllor som tog fart
redan på eftermiddagarna

Den här stan är bara bakgator
du hade smekt Spanien
med varsamma händer
pratade sällan högt om det
varken i Långedragsvillan
eller i sätet bredvid mig
om du verkligen satt där

Minns sommaren
dom snälla hundarna som badade
med sina ägare
trenchcoatspundarna som vadade
till den tuff-tuffa musiken

Söp bort mina pengar
för ett Interrail
stod vi mitt emot varann
i ännu en bortglömd korsning

Du sa att här finns bara bakgator
jag nickade och förstod
sedan flög du vidare

Utan tonartshöjning

har sett solen slå dank
över fasadförälskelser
och i kullerstensromanser
åkt bil och tåg
upp och ner
längs hallandskusten
med bara en sak
i tankarna
varit i varenda liten stad
i ett avlångt land
med ett hopp om något

folk har sagt
det där gjorde du bra
folk har klappat
mig på axeln
folk har tagit till sig
av sådant jag sagt

jag blev den jag ville bli
men jag blev aldrig din

jag har sett fyrtornslampor
och neonljus
slå lover över ensamhet
och gemenskap
fallit i glömska
för att sedan
påminna mig själv
vad som var viktigt
på riktigt för mig
jag har sett lättsamheten
och svårmordet
i ögonen
mer än en gång
på hotellrum
i busskurerna och barerna

folk har sagt
här får du plats
folk har erkänt
att dom faktiskt
lyssnar på mig
folk har hört av sig
och påmint mig om det

jag blev den jag ville bli
men jag blev aldrig din

för när snålblåsten
är som snålast
med ljumma vindar
och när glädjen
är så stor
att alla smilgropar spricker
när tystnaden
i tågkupén
plötsligt börjar prata med mig
när framtidstron kommer gåendes
i långa demonstrationer
längs gågator
mot stortorget
då är det som om ett sms
kommer skickat från
den jag kunde va

jag blev säkert den jag ville bli
den jag en gång
utgav mig för att vara
jag blev väl precis den
du var rädd för
och ville springa ifrån
längs kullerstenstrottoarer
och in på bakgatorna
i vilken stad som helst

jag blev den jag ville bli
men jag blev aldrig din

Västerbropatetik