Skam och förvirring

Det skrivs inte så många böcker om skam
säger Smilfinksmannen
medan en alkoholiserad eritrean vid bordet bakom
säger något om fotbollsmatchen
som ingen bryr sig om

Det kommer SMS
om att pass på Huddinge
det är dialekt och betyder strunta i

Jag läser det högt
samtidigt som jag tänker på
den där The Tough Alliance-låten
om att man inte får leka med elden

Det finns en bok om skam
det är en psykolog som är svensk
men som bor i Finland
som har skrivit den

Smilfinksmannen minns inte namnet
på psykologen
men den är bra
boken alltså
det är inte fotbollsmatchen

Dom har anställt en ny servitris
på Pub Fridhem
hon är nervös
och ägaren som står i baren
tittar irriterat på henne

Jag pekar på bordet bredvid
säger till Smilfinksmannen
att jag satt där förra veckan
med en ungrare som jag gillar

En alkoholiserad man
som inte är eritrean
säger att han tror
att Skottland blir självständigt
inom fem år

Den där boken om skam
är väldigt köttig
man får läsa den långsamt

Charles Bukowski måste ha ljugit
väldigt mycket
i sina böcker
säger Smilfinksmannen
det förstod han inte på gymnasiet

Servitrisen frågar
ifall vi vill ha något mer
det vill vi inte

Jag läser SMS:et igen
tyst för mig själv
det var faktiskt
The Tough Alliance
som sjöng det där
om att inte leka med elden

Jag förstod inte resten av texten
gillade mest trummorna
och resten av musiken

Det var en kväll då jag kom på att livet är ingen glad jävla poplåt

borde ringa upp det förflutna
säga att jag äter sushi
flera gånger i veckan numer
oftare än schnitzel med pommes och bea
men att söndagskvällarna
är som vanligt
när jag går ner för folkungagatan
som lugnet före stormen
som döden i blicken
som tystnaden efter vredesutbrottet

borde berätta att jag köpte en sådan där
rutig jävla skjorta till slut
som storebrorsan hade
borde säga att skivan som storebrorsan
hade sagt var bra
verkligen är det
och att den hjälper mig vissa eftermiddagar
när olycksfåglarna flyger in över kontorslandskapet
på fridhemsplan är nästan allt som vanligt

livet är ingen söt liten låten poplåt
eller som känslan
efter en väldigt bra film
om en pojke som dör ensam i vildmarken
borde säga det också
till det förflutna
att livet är snabbt fattade felbeslut ibland
fast ofta precis så här
en tomhet på en tom götgata
en neurotisk hemlös kvinna i en tunnelbana
en menlös diskussion med en lika menlös ungdomspolitiker
eller någon annan menlös jävla kvacksalvare

jag borde säga det igen
till det förflutna
att bråket med pappa då
inte hade med det förflutna att göra
och att stjärnorna på himlen
aldrig kommer gör mig vidskeplig
bara jävligt rädd och ledsen ibland

att jag saknar petter vansinnigt mycket
att jag läser in saknaden av honom
i poplåtar och väldigt bra filmer
om pojkar som påminner om oss

jag borde plocka upp telefonen
men den är död som dom här gatorna
och sifferkombinationen är fel i pinkoden
lika fel som att få för sig
att ringa upp dig
och på fullaste allvar tro
att allt ska bli
som vanligt igen

Precis som Hemingway

vi hörde klockorna
klämta för oss
som för han som
var gammal med havet

medan solen gick upp
över betongfabriken
och det betonggula teglet
blundade vi
och låtsades vara i landet
långt, långt borta

slog vi en lov
på tysta gator
som fyrtornslampor
mitt i natten

nu har ljuset
hunnit ifatt mig
med tiden
och jag vill tillbaka
till den flykten

när det började regna
fanns det ingenting alls
att förlora

jag brukade säga sånt
som min storasyster sagt
du brukade skaka
på huvudet

låt vattenfallen falla igen
hör västkustbanan
dundra förbi
leta rätt på dom
dagdrömmar vi hade
för jag måste härifrån

jag vill inte vara här längre

pajasarna tar x2000
det är väl också
någon slags flykt
men här finns inget
solsken att blunda för

bland bistroölen
och bortglömda drömmar
badar både hovnarrar
och nyttiga idioter

har jag uppkavlade skjortärmar
fast alldeles för lite
härdad hud
känns inte kylan
bara i blickarna

den här resan
mellan samhällsklasserna
blir ofta plakat
att visa upp

något att stoltsera med
eller skämmas för
på en och samma gång

säg det rakt ut
säger dom till mig
jag trycker ner ansiktet
i huvudkudden

medan regnet utanför
är tårar från sortier
ett bevis för att
nu för tiden
finns så mycket
att förlora

låt vattenfallen falla igen
låt musiken
vara en annan
än för bedövade öron
leta rätt på dom
dagdrömmar vi hade
för jag måste härifrån

jag vill inte vara här längre

låt strandskatorna skrika
låt kättinglängor slå
slå sönder
sånt som kom
men bevara det som var

jag vill inte vara här längre


-----

Imorgon spelar ett av mina verkliga favoritband på Stampen i Gamla stan. Leo med lådan heter dom. Klockan 21:00 är tiden.

Kungsbackas mest hatade kommer hem

Sommaren år 2001 försökte jag mig på "seriös hiphop". Det gick la så där. Demon hette "Kungsbackas mest hatade" och den var la så där. Studion där det hela spelades in var på det gamla ungdomshuset Kingston. Där hade det "oseriösa hiphopbandet" LGFM retat upp hårda hc-killar, fräna grungekillar och sonen till han som skrev "Jag vill vara din Margareta" genom att vinna någon slags skoltävling i musik året innan. Det är fortfarande en gåta hur fan det gick till. Det "oseriösa hiphopbandet" går dock fortfarande att lyssna på. Det kan man göra här:
http://hem2.passagen.se/ebb018/mp3.htm

År 2008 blev jag hembjuden till det nya ungdomshuet Allé för att läsa dikter och hålla låda. Det blev en nästan tårdrypande tillställning där jag mässade för kidsen om kärlek, lokalpatriotism och klasshat. Jag känner folk som var där. Dom sa att det var okej.

I år återuppstod Kulturnatten i Kungsbacka. Självklart var varken undertecknad eller Rivaliserande stenar inbjudna. Det är nämligen så det brukar vara. Finkulturens fanbärare i Kungsbacka tar hellre in än ett gäng pajasar med fioler och utsocknes scensnackare. Den enda korrekta akten i kommunens program var Peter Rudvall.

När kidsen i kommunen nu öppnar eget. Elektronen vid Lindälvsgymnasiet är jag dock inbjuden. Det beror väl mestadels på att lillebrorsan till ena halva av det "oseriösa hiphopbandet" är med och arrangerar.

I en halvtimme under fredagskvällen tänkte jag mässa till ungdomarna om vad som är fel i deras hemkommun, om varför Martin Svensson fortfarande är het och varför SD är så jävla kassa.

Kom gärna dit, det är fritt inträde och Kristian Antilla ska spela också. Efter läsningen tar jag ett tåg till Stockholm. Det är jävligt coolt att bo där, säger dom.

Tid: 18:30
Plats: Elektronen, Industrigatan 2 i Kungsbacka.

Tills dess lite halländsk storartad poesi av dessa fagra varbergsflickor: