Det var en kväll då jag kom på att livet är ingen glad jävla poplåt

borde ringa upp det förflutna
säga att jag äter sushi
flera gånger i veckan numer
oftare än schnitzel med pommes och bea
men att söndagskvällarna
är som vanligt
när jag går ner för folkungagatan
som lugnet före stormen
som döden i blicken
som tystnaden efter vredesutbrottet

borde berätta att jag köpte en sådan där
rutig jävla skjorta till slut
som storebrorsan hade
borde säga att skivan som storebrorsan
hade sagt var bra
verkligen är det
och att den hjälper mig vissa eftermiddagar
när olycksfåglarna flyger in över kontorslandskapet
på fridhemsplan är nästan allt som vanligt

livet är ingen söt liten låten poplåt
eller som känslan
efter en väldigt bra film
om en pojke som dör ensam i vildmarken
borde säga det också
till det förflutna
att livet är snabbt fattade felbeslut ibland
fast ofta precis så här
en tomhet på en tom götgata
en neurotisk hemlös kvinna i en tunnelbana
en menlös diskussion med en lika menlös ungdomspolitiker
eller någon annan menlös jävla kvacksalvare

jag borde säga det igen
till det förflutna
att bråket med pappa då
inte hade med det förflutna att göra
och att stjärnorna på himlen
aldrig kommer gör mig vidskeplig
bara jävligt rädd och ledsen ibland

att jag saknar petter vansinnigt mycket
att jag läser in saknaden av honom
i poplåtar och väldigt bra filmer
om pojkar som påminner om oss

jag borde plocka upp telefonen
men den är död som dom här gatorna
och sifferkombinationen är fel i pinkoden
lika fel som att få för sig
att ringa upp dig
och på fullaste allvar tro
att allt ska bli
som vanligt igen