Det var en kväll då jag kom på att livet är ingen glad jävla poplåt

borde ringa upp det förflutna
säga att jag äter sushi
flera gånger i veckan numer
oftare än schnitzel med pommes och bea
men att söndagskvällarna
är som vanligt
när jag går ner för folkungagatan
som lugnet före stormen
som döden i blicken
som tystnaden efter vredesutbrottet

borde berätta att jag köpte en sådan där
rutig jävla skjorta till slut
som storebrorsan hade
borde säga att skivan som storebrorsan
hade sagt var bra
verkligen är det
och att den hjälper mig vissa eftermiddagar
när olycksfåglarna flyger in över kontorslandskapet
på fridhemsplan är nästan allt som vanligt

livet är ingen söt liten låten poplåt
eller som känslan
efter en väldigt bra film
om en pojke som dör ensam i vildmarken
borde säga det också
till det förflutna
att livet är snabbt fattade felbeslut ibland
fast ofta precis så här
en tomhet på en tom götgata
en neurotisk hemlös kvinna i en tunnelbana
en menlös diskussion med en lika menlös ungdomspolitiker
eller någon annan menlös jävla kvacksalvare

jag borde säga det igen
till det förflutna
att bråket med pappa då
inte hade med det förflutna att göra
och att stjärnorna på himlen
aldrig kommer gör mig vidskeplig
bara jävligt rädd och ledsen ibland

att jag saknar petter vansinnigt mycket
att jag läser in saknaden av honom
i poplåtar och väldigt bra filmer
om pojkar som påminner om oss

jag borde plocka upp telefonen
men den är död som dom här gatorna
och sifferkombinationen är fel i pinkoden
lika fel som att få för sig
att ringa upp dig
och på fullaste allvar tro
att allt ska bli
som vanligt igen

Precis som Hemingway

vi hörde klockorna
klämta för oss
som för han som
var gammal med havet

medan solen gick upp
över betongfabriken
och det betonggula teglet
blundade vi
och låtsades vara i landet
långt, långt borta

slog vi en lov
på tysta gator
som fyrtornslampor
mitt i natten

nu har ljuset
hunnit ifatt mig
med tiden
och jag vill tillbaka
till den flykten

när det började regna
fanns det ingenting alls
att förlora

jag brukade säga sånt
som min storasyster sagt
du brukade skaka
på huvudet

låt vattenfallen falla igen
hör västkustbanan
dundra förbi
leta rätt på dom
dagdrömmar vi hade
för jag måste härifrån

jag vill inte vara här längre

pajasarna tar x2000
det är väl också
någon slags flykt
men här finns inget
solsken att blunda för

bland bistroölen
och bortglömda drömmar
badar både hovnarrar
och nyttiga idioter

har jag uppkavlade skjortärmar
fast alldeles för lite
härdad hud
känns inte kylan
bara i blickarna

den här resan
mellan samhällsklasserna
blir ofta plakat
att visa upp

något att stoltsera med
eller skämmas för
på en och samma gång

säg det rakt ut
säger dom till mig
jag trycker ner ansiktet
i huvudkudden

medan regnet utanför
är tårar från sortier
ett bevis för att
nu för tiden
finns så mycket
att förlora

låt vattenfallen falla igen
låt musiken
vara en annan
än för bedövade öron
leta rätt på dom
dagdrömmar vi hade
för jag måste härifrån

jag vill inte vara här längre

låt strandskatorna skrika
låt kättinglängor slå
slå sönder
sånt som kom
men bevara det som var

jag vill inte vara här längre


-----

Imorgon spelar ett av mina verkliga favoritband på Stampen i Gamla stan. Leo med lådan heter dom. Klockan 21:00 är tiden.

Kungsbackas mest hatade kommer hem

Sommaren år 2001 försökte jag mig på "seriös hiphop". Det gick la så där. Demon hette "Kungsbackas mest hatade" och den var la så där. Studion där det hela spelades in var på det gamla ungdomshuset Kingston. Där hade det "oseriösa hiphopbandet" LGFM retat upp hårda hc-killar, fräna grungekillar och sonen till han som skrev "Jag vill vara din Margareta" genom att vinna någon slags skoltävling i musik året innan. Det är fortfarande en gåta hur fan det gick till. Det "oseriösa hiphopbandet" går dock fortfarande att lyssna på. Det kan man göra här:
http://hem2.passagen.se/ebb018/mp3.htm

År 2008 blev jag hembjuden till det nya ungdomshuet Allé för att läsa dikter och hålla låda. Det blev en nästan tårdrypande tillställning där jag mässade för kidsen om kärlek, lokalpatriotism och klasshat. Jag känner folk som var där. Dom sa att det var okej.

I år återuppstod Kulturnatten i Kungsbacka. Självklart var varken undertecknad eller Rivaliserande stenar inbjudna. Det är nämligen så det brukar vara. Finkulturens fanbärare i Kungsbacka tar hellre in än ett gäng pajasar med fioler och utsocknes scensnackare. Den enda korrekta akten i kommunens program var Peter Rudvall.

När kidsen i kommunen nu öppnar eget. Elektronen vid Lindälvsgymnasiet är jag dock inbjuden. Det beror väl mestadels på att lillebrorsan till ena halva av det "oseriösa hiphopbandet" är med och arrangerar.

I en halvtimme under fredagskvällen tänkte jag mässa till ungdomarna om vad som är fel i deras hemkommun, om varför Martin Svensson fortfarande är het och varför SD är så jävla kassa.

Kom gärna dit, det är fritt inträde och Kristian Antilla ska spela också. Efter läsningen tar jag ett tåg till Stockholm. Det är jävligt coolt att bo där, säger dom.

Tid: 18:30
Plats: Elektronen, Industrigatan 2 i Kungsbacka.

Tills dess lite halländsk storartad poesi av dessa fagra varbergsflickor:

Det som Göran Persson sa

Fredagskväll på Huddinges gator
ringer jag hem
för att berätta
att drömmen är vid liv

Ser ett ungdomsgäng
utanför Kvanbergsplans ICA-butik
en innebandymatch i sporthallen
en kör som övar
i församlingshemmet

Hummerfisket går bra
för pappa
synd bara att det blåser så mycket
och fan ta den där jävla prostatiten

Jag tar ett pendeltåg
vid halv åtta-tiden
med fem skitiga naglar
och lika många rena

Lördagsmorgon runt Fridhemsplan
banan och Festis
med smak av Piggelin till frukost
Lena Mehlin har för en gångs skull
skrivit en vettig analys
i Aftonbladet

Det är sant
att Jimmie Åkesson ljuger
en blå skåpbil
full med Vänsterpartister från Botkyrka
hämtar upp mig

En kursgård i Roslagen
som SÄPO har hållit koll på
säger dom när vi går in genom dörren
kaffe och macka
fascism och frustration

Jag tar en buss tillbaks till Stockholm
med en känsla
som jag har känt för många gånger

Lördagseftermiddag på X2000
barnskrik och sömnbesvär
räksmörgås och Loka
brandgula höstlöv
och en känsla av hopplöshet
i både Södertälje och Katrineholm
Kliver av i Alingsås
kliver in på Kulturhuset
står på scen
med tom blick
för det känns
som om slaget är förlorat

Jag tar ett pendeltåg till Göteborg
med sådana jag känner ytligt
det känns som om min yta
har skrapats sönder nu

Lördagsnatt i Hammarkullen
affischer om biblioteksnedläggning
Mattias bjuder på öl
och en bitterhet som är befogad
med kramsnus och försvunna drömmar
somnar jag vid fyra
vaknar vid tolv
av kamphundar som skäller
på lekplatsen utanför

Jag tar en spårvagn till Haga
medan eftermiddagssolen
slår mig på käften

Söndagskväll på Centralstationen
räksmörgås och kvällstidningar
försupna handelsresande
skålar för att Åtvidaberg
är tillbaka i Allsvenskan

Det finns alltid något att fira
det finns alltid något att skåla för
det finns alltid något att fly ifrån

Jag tar en Swebus Express och somnar
vaknar i Borås
av medresenärer som snarkar

Det är söndagsnatt i Jönköping
och jag tänker på det
som Göran Persson sa

Den som är satt i skuld
är aldrig fri

Jag känner en vind från Vättern
som säger att helgen vecka fyrtiofyra
ställde mer frågor
än gav mig svar

* Dikten finns också inläst på Rivaliserande stenas myspace.

Rivaliserande stenar presenterar fantastisk poesi från den halländska myllan: Hishulta Börje

10 anledningar till att Alex Bengtsson aldrig kommer att få vända plattor på nåt annat ställe än möjligen Bar Mona-Lisa

Flera dagar i veckan får jag facebookevents av hippa människor.

Det kan handla om ex som har tagit värv på Nöjesguiden och har varit i Paris och den grejen. Eller före detta chefer till mig som en gång i tiden flyttade till Stockholm från någon landsortshåla och numer påstår sig vara "bajare sedan födseln". Eller trettiosexåringar som inte har bytt kläder sedan de såg Broder Daniel live första gången på någon fritidsgård i Göteborgs västra förorter. Samtliga karaktärer skickar, hur som helst, inviter till olika slags dj-sets som de håller. Det spelas fransk porrig electro. Det spelas brittpop för dom som verkligen kan det där med huligankulturen. Det spelas emopop som aldrig Tokio hotel-kidsen (ja, det stavas så) någonsin kommer att komma i närheten av.

Och inte jag heller.

Alla dessa facebookseventsen har fått mig att fundera. Vad skulle jag spela om jag mot all förmodan fick en förfrågan av någon hipp klubb på Söder, Magasinsgatan eller Möllesunket (som numer är flashigt tydligen)?

Något orginellt, tänker jag. Något som inte dom andra spelar. Något man blir glad av.

Via Spotify söker jag mig fram och en playlist tar form. När jag efter många överväganden har kommit fram till tio låtar finner jag en lista bestående av rap på danska, Alf Robertson, sångaren i Torssons sidoprojekt, en låt från Lilla Melodifestivalen år 2007.

Jag lyssnar igenom min playlist, sjunger med och känner ett lyckorus. Jag vill dansa, dricka öl och ha det gött.

Men vill någon annan det? Dalslänningen, kanske? Han gillar ju den där låten av åttaåringen som vill träffa Jimmy Jansson. Och det finns ju dom i bekantskapskretsen som hyllar Alf mer än mig. Dragspels-Martin skulle glatt skråla med i både Kim Larsen och Hugh Scott Band 2 men knappast i den danska rapen.

Nej, det här skulle inte funka, tänker jag.

Det är en sak att spela Leila K och kanske till och med "Be my lover" med La rouche (förlåt, La Bouche). Det är ju ironiskt.

Men sånt här... Det är väl inte ens ironiskt?

Nej... Drömmen om att få dj:a en hel kväll på någon klubb någonstans stannar nog vid en kortvarig hybris. Men, om det någonstans finns någon som vill boka en dj, som enligt Täbysonen "är folkligare än verklighetens folk"... Tveka inte. Jag ställer upp gratis om jag bara får en sån där färgglad Baccardi Breezer. Helst med melonsmak.

Jag antar att alla hippa människor har Spotify. Klicka in på följande: 10 anledningar till att Alex Bengtsson aldrig kommer att få vända skivor på nåt annat place än Bar Mona-Lisa: http://open.spotify.com/user/alexbengtsson/playlist/5F2QUVjT8Q7mjozksWIWP2
----

Uppträder imorgon på Spoken Word-klubben på Underbara bar på Östgötagatan i STHLM. Klockan 20:00 sparkar det igång. Kommer, om jag inte fega ur, mest läsa nytt material.

På torsdag är det Katalin i Uppsala som gäller. Samma tid.

På lördag väntar Alingsås kulturhus, klockan 19:30.

---

Den halländska vintern finns visst på vykort

Kajaktur med Bröderna Erixon till toner av "Frillesås friendship" med Janne Lucas




Den halländska vintern finns inte på vykort av Alex Bengtsson


läppar som skakar
och ben som springer
från skolgården
ner till stradremsan

den finska killen
med geväret
på youtube
är en vanlig pojke
för mig

jag sprang runt
och letade
men inte ens
din mamma
hade sett dig

du stod på knä
vid strandremsan
ville bli ett
med drivveden

den halländska vintern
finns inte på vykort

jag ville bli ett
med någon annan
så jag tog
en expressbuss
mitt i natten

med samma sång
i hörlurarna
till den besjungda staden

där sa flickorna saker
jag aldrig hört
medan pojkarna
tittade ner i borden
för att sedan
se ilskna ut
och döda alla
drömmar

det fanns en man
som pratade
om lik
i garderoben

jag sa
du är som jag
han sa
det hoppas jag
verkligen inte

så jag tog ett tåg
och tänkte
att tala
är silver
och vissa saker
ska varken
ses eller sägas

den halländska vintern
finns inte på vykort

jag lyfte lådor
och slogs
med sånt
som varit
på ett skaldjurskokeri

en dag
fick jag
ett telefonsamtal
om att ge sig av

och väskan
var redan
packad

men jag visste
inte vart
jag skulle
trots att konduktören
log och sa
lycka till

såg jag
bruksortsidioti
utan fönstret
hela resan

nu går jag
ensam
längs strandremsan

ska försöka
göra mitt bästa
för dom
som står mig närmast

den halländska vintern
finns inte på vykort

tro mig
jag har sett den