Det här är mitt Srebrenica

Jag har aldrig känt den här stanken förut
Har bara hört om den
Folk har berättat
Både vänner och bekanta

Nu känner jag hur den kommer smygande

Stanken av skam och historia
Okända döttrar som flöt iland
Längs Hallandskusten

När farmor var ung

Jag tar en promenad genom det gamla bruksamhället
Ser hur stora delar av invånarna
Rusar mot fabriken

Hårda, hårda slag
Hårda, hårda tag

Låt oss formera och tranformera
Dessikera och sedermera deformera
Det som gör ont på samhällskroppen
Sticker ut
Sånt som är svullet

Som okända döttrar vi inte vill kännas vid
Bredvid oss på bussen
Till fabriken

Så låt oss sukta efter repressalier istället

Jag har aldrig känt den här stanken förut
Har bara funnit nya vänner
Med minnen av den
I garderober, handflator
I nedgångna tvårumslägenheter

På promenaden genom bruksamhället
Delas det ut broschyrer
Om att nu får man säga vad man vill
Och hunden i rondellen
Påstår sig vara en missförstådd profet

Men nåde den som visar sig vara ännu en okänd dotter

Jag har aldrig känt den här stanken förut
Men nu kommer den uppstigande ur blåsippor
Hjortronblommor och ur folk som beskriver sig
Som mina landsmäns munnar

Och doften av nybryggt kaffe tynar bort
På äldreboenden och i Folkets hus-lokaler
På rastplatser och vid varenda uteservering

Jag vandrar vidare
Som i en sång av Gunnar Wiklund

Känner stanken av det som komma skall

Hårda, hårda slag
Hårda, hårda tag

Jag känner stanken av ett folkmord