Har du hört Sjumilakliv med Martin Stenmarck?

- Du är lite tyst idag…, säger Bo-Lennart och sänker bilstereon.
Det är ett ihållande duggregn utanför. Det har duggregnat i en vecka. Dom är på väg till livsmedelstippen i Varberg där dom ska dumpa krabbkadaver.
- Du kanske inte är på snackehumör, fortsätter Bo-Lennart.
Han säger att han har sovit lite inatt. Pratade i telefon halva natten och sen upp tidigt för sjögång.
- Det är bara bra om du snackar. Då håller jag mig vaken, förklarar han.
Dom passerar Åskloster. En menlös håla. Han liftade dit en gång på fyllan. Helt planlöst men det var en rolig historia att berätta dagen efter. Det måste ha varit på gymnasiet. På sommaren. Eller i början av hösten. Det var i början av trean, slår han fast för sig själv. I augusti. Samma kväll som Klasse Börjesson stod på torget och kastade femtioöringar på Stadshollet. Han hamnade i fyllecell för det. Bo-Lennart höjer bilstereon igen. Det är Rix FM. Dom spelar samma låtar hela tiden.
- Har du hört ”Sjumilakliv” med Martin Stenmarck?, undrar Bo-Lennart,
Han säger att den har varit svår att undgå den här hösten.
- Har du tänkt på vad den handlar om?, frågar Bo-Lennart.
Han sitter tyst en stund medan Stenmarck sjunger refrängen i radion.
- Jag kommer inte hem ikväll. Om jag känner mig själv. Låt oss ta farväl, till både hjärta och själ. Jag kan ta ett långt hårt straff för alla stunder vi haft, sjunger Martin Stenmarck.
- Den handlar väl om allt det där vanliga, säger han och tittar ut genom fönstret i ett försök att byta samtalsämne.
Dom passerar infarten till Tångaberg. En man som hette Helge hade en vintersportsbutik där i en källare. Han jobbade som idrottslärare på dagarna inne i Varberg och sålde skidor och snowboards på kvällarna.
- Nej, den är speciell den här låten, faktiskt, menar Bo-Lennart.
På en raksträcka på gamla E6:an ligger det en busshållplats. Den har namnet ”Paradiset”.
- Jag tror den handlar om Främlingslegionen, påstår Bo-Lennart.
Han ber Bo-Lennart att förklara sig. Det har gått ett par veckor på krabbfabriken nu och Bo-Lennarts teorier och spekulationer om allsköns grejer kan vara riktigt underhållande.
- Eller, så handlar den om kustjägare. Jag vet inte riktigt. Men det är antingen eller, fortsätter Bo-Lennart.
Bo-Lennart är tio äldre och uppväxt i Glommen utanför Falkenberg. Hans pappa är också fiskare. Han är till råga på allt en riktig storfiskare. Men Bo-Lennart blir lätt sjösjuk, har han berättat, så han kan inte jobba på sjön.
- Du vet, jag var amerikansk marinsoldat i mitt förra liv, berättar Bo-Lennart.
Han tittar lite förvånat på Bo-Lennart.
- Du kanske har undrat varför jag har skärmen på kepsen så långt ner, säger Bo-Lennart sen och rättar till kepsen.
Det har han gjort. Skärmen på kepsen sitter verkligen långt ner på Bo-Lennart.
- Nu vet du…, säger Bo-Lennart medan bilen passerar MC Donalds vid Lassebackarondellen i Varberg.
Dom sitter tysta medan Rix FM spelar den där discolåten om han som inte känner för att dansa.
- Det är mycket med det överjordiska, säger Bo-Lennart när dom kliver ur bilen.
Stanken som krabbkadavret ger ifrån sig är obeskrivlig. Den är som en våg av dynga som forsar in genom näsborrarna för att sedan lägga sig över hela kroppen.
- Det här hade kunnat vara min själ om jag inte gjort rätt val i livet, säger Bo-Lennart och pekar på en låda som är full av döda skaldjur.
Det är oktober. Flera månader till jul. Men fredag innan löning.