Sanningen kommer vara ett pekoral - som Spotifylista

Jag har ett romanmanus i min laptop. Det första utkastet tillverkades i något slags maniskt vredesmod under arton dagar i stugan i Frillesås i somraas. När några frivilliga själar hade fått läsa det första utkastet kom ett förslag om att, om manuset någon gång blir en bok, göra ett soundtrack till det. Jag namedroppar ganska gott om låtar manuset igenom. Jag funderade på det där ganska mycket. Det hade varit roligt. Jag måste verkligen gå igenom fas tre i manusarbetet snart. Om inte bara för soundtracket.

Den 10 mars släpper jag diktsamlingen "Sanningen kommer vara ett pekoral". Efter att förra året gett ut en pocket kände jag att jag ville gå tillbaka till det traditionella "diktsamlingsdemo-formatet". 2010 får bli ett mellanår för mig. Det är mycket annat att göra och Rivaliserande stenar kommer få lite mindre prioritet än tidigare år. Likt förbaskat kommer jag turnera runt så mycket jag kan och säkerligen få till något i filmväg vad det lider. En av dikterna i den kommande samlingen är skriven som en kortfilmen. Om känslan är rätt någon gång under året, tiden finns och Okomepojken vill så åker vi nog hem till Halland och skjuter skiten vad det lider. Det blir ingen mokumentär den här gången i alla fall.

Släppet kommer att firas av med pompa och ståt tillsammans med Smilfinkmannen och Eriks band Fakesnake, Oskar Hanska och Kapten Hurricane på Kontiki. Mer om det kommer snart. Kanske redan imorgon. Tio dagar efter släppfesten i Göteborg drar Kapten Hurricane och jag med Leo med Lådan till Mariehamn och Åland för att gigga på ett ställe som komiskt nog heter Bastun. Bättre lansering kan knappast "Sanningen kommer blir ett pekoral" få.

Åter till soundtracket. För några veckor sedan när jag satte ihop första versionen av den nya diktsamlingen som skulle skickas till Paula som layoutar gjorde jag en Spotifylista. Med det där med soundtracket, lite grann, i åtanke. Listan var tämligen hophafsad och hade väl mestadels med att göra vilket humör jag var på den kvällen. Nu när diktsamlingen verkligen är klar. Alldeles strax redo att tryckas. Ja, då kände jag att en ny Spotifylista var på sin plats. Ett nytt soundtrack.

Dem som har följt mig och Rivaliserande stenar känner nog till vid det här laget att jag känner mer tillhörighet med textförfattare än poeter och så kallade estradpoeter. Jag sitter hellre och pratar textrader av Alf Robertson eller Daniel Johnston än analyserar någon jävla Bob Hansson-typ. Och anledningen till att jag sällan anklagas för att plagiera andra estradpoeter är för att jag sällan lyssnar eller tittar på dem. Jag går iväg under Spoken word-kvällar och slamtävlingar. I bästa fall sitter jag och lyssnar på musik från min laptop. I sämsta fall hänger jag rastlöst i baren.

Men det är klart att jag plagierar och inspireras. Playlisten som är bifogad längst ner innehåller låtar med texter, känslor och upplägg som många gånger har varit anledningen till att dikten blev till. Oftast är det omedvetet. Ibland inte. Jag tycker också att det vore på sin plats att förklara lite bakgrunden till dikterna. En slags längre och lite mer pretto innehållsförteckning, kan man säga. Så slipper jag säga det från scen eller publicera i det själva diktsamlingen.

Sanningen kommer vara ett pekoral.

Dikt: Västrebropatetik.
Låt: Prangin out med The Streets.
Kuriosa: Det skulle lika gärna vara låten "When you wasen´t famous" med samma artist. Med "Prangin out" ger lite mer exakt den känslan som jag hade några söndagar i slutet av förra året. Och andra söndagar under andra skeenden i livet också. För den delen.

Dikt: Skeppsänkare.
Låt: Forever utd. med The Tough Alliance.
Kuriosa: En hyllning till mina vänner från Frillesås. Dom som bor kvar och dom som liksom jag har lämnat bygden. Lyssnade mycket på just den TTA-låten när jag skrev dikten en lördag i början av juni.

Dikt: När jag hade sett Terassen.
Låt: Kalla mig med Vapnet.
Kuriosa: Ibland skriver jag dikter istället för sms. Hade sett den italienska filmen "Terassen" och ville verkligen skicka ett ganska elakt sms men jag lät bli och skrev den här istället. "Kalla mig" med Vapnet hade också kunnat vara ett sms.

Dikt: Fel lösenord.
Låt: Dålig på vardag med Markus Krunegård.
Kuriosa: Fel lösenord handlar om att vara dålig på vardag. Men den skrevs långt innan jag hörde Krunegård-låten.

Dikt: Avokadosallad med Daniel.
Låt: Du och jag mot världen med Peter Lemarc.
Kuriosa: Handlar om en av mina allra bästa vänner. Mannen som fick mig att öppet erkänna att jag älskar Peter Lemarc. Det kan tyckas märkligt så här i efterhand. Men det fanns en tid då jag inte vågade erkänna sådant. Inte ens för mig själv.

Dikt: Borderlinebaby.
Låt: Västra Frölunda med Kristian Antilla.
Kuriosa: Utspelar sig i december 2009. En buksvåger till Västerbropatetik, kan man säga. Det finns passager i Antillas "Västra Frölunda" som påminner om den här dikten. Men det upptäckte jag inte förrän igår.

Dikt: När vi talade om reggae.
Låt: Dagar i Arkadien med Parken.
Kuriosa: Handlar om att komma tillbaka, på gränsen till tomhänt och insikten om att allt måste börja om från början. Hela "Länge leve Parken-plattan" skulle passa till den här dikten, känslomässigt, men det sista spåret passar nog bäst.

Dikt: Rosenhof sanning.
Låt: Jag var inte sjuk (balladen om K) med Thorsten Flinck.
Kuriosa: Jag satt med PJ och bögen från Bengalen på sunkhaket Rosenhof vid Södra station en lördagskväll. En ensam kvinna erbjöd mig att flytta in i hennes lägenhet. Jag tackade nej. Då blev hon upprörd på ett otäckt sätt. Jag hade för ovanlighetens skull med mig ett block den kvällen och skrev ner vad jag kände på plats.

Dikt: Ridå.
Låt: Kärlekens tunga med Eldkvarn.
Kuriosa: Dikten är nog på många sätt en blandning av Eldkvarns gamla hit och The Streets "Dry your eyes". Utspelar sig för längesen. En av få dikter i den nya samlingen som faktiskt gör det.

Dikt: Det finns ingen kärlek i Göteborg.
Låt: Lilla London med Anton Kristiansson.
Kuriosa: Handlar om årsskiftet 2009-2010 och mitt ambivalenta förhållande till Göteborg och stämningen som jag ofta känner när jag är där. En lite rolig grej är att jag blev filmad av Jerry Bomans Tramsessions någon dag efter att dikten var skriven. Jag läste den på 4:ans spårvagn från Mölndal. När jag igår gick in på Tramsessions för att kolla om Boman hade lagt upp filmen hittade jag en inspelning med en för mig okänd Anton Kristiansson som till ett Broder Daniel-beat rappar om typ samma sak som jag pratar om i dikten.

Dikt: Skitsam, Malmö!
Låt: 1973 med Hardy Nilsson.
Kuriosa: Låten nämns i dikten och dikten hade nog inte kommit till om jag hade inte fått den låten spelad för mig i en lägenhet i Västra hamnen som ligger i Malmö. En stad som jag också har ett ambivalent förhållande till. Skitsam säger dem i Dalsand och Bohuslän. Det är en förkortning av "skitsamma".

Dikt: Unforgotten classics.
Låt: Country roads med John Denver.
Kuriosa: Skrevs på vägen hem till skrivarstugan från en trevlig kväll hemma hos Mikael Österdahl. Vi hade pratat om rasism samtidigt som vi uppdaterade våra facebookstatusar till tonerna av Melodifestivalen. Dikten är ett försök från mig att förklara att rasism handlar om annat än missnöje.

Dikt: Riktig kärlek.
Låt: True love will found you in the end med Daniel Johnston.
Kuriosa: En av få dikter jag har skrivit som har tagit tid att skriva och bli riktigt klar med. Kanske mest för att den är en uppenbar parafras till en av mina personliga favoriters bästa alster. Och det är just den här låten.

Dikt: Dobi, dobi, dobi, do, do, do.
Låt: When you said nothing at all med Ronan Keating.
Kuriosa: Handlar om en av mina bästa vänner. Och om hur han trots all skit han har fått gått igenom många gånger likt förbannat har hållit elden brinnande. Varför jag väljer den här låten vet jag inte riktigt. Kanske blir han sur på mig om han läser dikten och sen det här. Men det är en jävla hyllning från min sida. Notting Hill är världens bästa film.

Dikt: Gullmarstjejen.
Låt: Sthlm kallar med Bruket.
Kuriosa: En riktigt otäck historia som utspelar sig våren 2008. Fick inte ner den på papper förrän förra vintern. Men storyn är så läskig att dikten blev en kort sak. Fagerstabandet Brukets "Sthlm kallar" passar perfekt till den här.

Dikt: Latent sönderfall.
Låt: Ingen poäng med Nordpolen.
Kuriosa: Det är nog så att "Latent sönderfall" har blivit till efter att jag ha knarkat fantastiska och lika underskattade Nordpolen. Dikten är för övrigt en av mina mest abstrakta grejer. Det blir alltså varken Poetry slam-segrar eller läsningar på sossekongresser på grund av den.

Dikt: Indiepop är fan bättre än reggae.
Låt: William it was really nothing med The Smiths.
Kuriosa: En av de sist skrivna dikterna som fick ta plats i samlingen. En slags uppgörelse. Ett vredesutbrott. En slutgiltigt klargörande om att indiepop alltid kommer vara bättre än reggae.

Dikt: När jag hör Håkan Hellström så förstår jag numer att det är Håkan Hellström som sjunger.
Låt: Exile on Wolmar Yxkullsgatan med Håkan Hellström.
Kuriosa: En lördagshyllning till min fyrtioåriga vän och kollega från Örebro. Full av referenser till framförallt Eldkvarn. Hellströmlåten passar ändå bäst in. Framförallt musiken och körsången. Wolmar Yxkullsgatans busshållplats har jag i och för sig ett märkligt förhållande till. Ambivalent? Ja.

Dikt: Turkos ryggsäck.
Låt: The lingering procesion med Erik Enocksson.
Kuriosa: En hyllning till hembygden och barndomsvännerna. Lyssnade på Farväl Falkenberg-soundtracket när jag skrev den. Det är uppenbart. Och inget att hymla med.


Här har du playlisten.