Han från Österbyn

Motorcykelmannnen
bodde kvar hos morsan och farsan
men hade Harley och båten på svaj

Motorcykelmannen
charmade yuppiefruarna
nere i Gårda brygga
med sin fräna mustasch

Motorcykelmannen
en serietidningsman
som bodde kvar hemma på gården

Han måste vart bög
det var bara något jag sa
när jag berättade om honom

Han måste haft seriösa problem
det var bara något jag sa
när jag kom att tänka på honom

Motorcykelmannen
med den fräcka Harleyn
och så båten på svaj

Motorcykelmannen
med pengar på banken
blev så rädd
när det väl gällde

Motorcykelmannen
åkte ensam hem
från dansbanor och diskotek

Motorcykelmannen
klippte gräset
åt morsan och farsan

Han måste vart bög
det var bara något jag sa
när jag berättade om honom

Han måste haft seriösa problem
det var bara något jag sa
när jag kom att tänka på honom

Motorcykelmannen
med den fräcka Harleyn
och så båten på svaj

Alex Bengtssons första dikt om döden

Varför talar vi om skuggor
och svarta änglar
när det hade räckt
om vi bara sa
”vi lever inte så länge till”

Varför ligger vi sked
med varje bristningsgräns
när vi bara skulle kunna skratta
åt bögsynthrefränger och amatörporrsajter
på en bakgård i sommarnatten

Jag har rest runt i landet
men känner mig fortfarande
uppenbart efterbliven och akterseglad
vid en busskur utan kajplats

Varför trampar vi i hjulspår
som aldrig funnits
och ältar vår sorti i sociala medier
när vi får kväljningar av andras

Varför tar vi på döden
på ett sånt jävla allvar
när ändå mänskligheten
har skrattat åt den
i varje drama
och i hundratals revolutioner

Jag har tappat räkningen
på stjärnorna som föll från himlen
för det gav mig inget att räkna dom

Jag har spolat ner barndomen
i både handfat och vattenklossetter
för att sedan se den
hånle i badrumsspegeln igen

Jag har slungats mellan fattiga dagdrömmar
och nyrika mardrömmar
men står ändå handfallen och häpen

Som om livet fortfarande var baserat på en enda fråga

Varför går gårdagen på repeat
i våra hörlurar tills någon säger
”tills döden skiljer oss åt”

Jag är rädd för att jag aldrig får något svar

Här finns inga förlorare längre

Ett fackklubbsmöte utan framtidstro
i en förbrukad bruksort
vi brukar skratta åt

En barnmisshandel
av barmhärtighet
i ett villakvarter
dit alla vill flytta

Längst ut i kranskommunsperiferin
importerar dom kärleken
men exponerar sina hjärtan

Åt oss som teg oss till guldet
och en tusenlapp extra i månaden
nu dansar vi
som silverskedar i kaffelattekoppen

Välj mellan
Komvuxkaos och Fas 3-fanatism
eller Koka kola-vener
på ett callcenter

Jag hör hur dom skriker

Här finns inga förlorare längre

Det går ett demonstrationståg
bland bostadsrätterna
av zombies som är på skoj

Medan dom riktigt apatiska
får lämna landet
inte ens björnen Bamse
vill ha dom här längre

Ingen hör flygplanen
när dom lyfter
för det dånar av Facebookevents
och sommarhittar
som passar alla samhällsklasser

Vi ser på Lyxfällan
för att stilla vår hunger
engagerar oss mot vargjakten
och skjuter från höften

Vi inser att det är stjärnorna
som siktar på oss
så vi skrattar åt varandra
och känner oss jävligt unika

Här finns inga förlorare längre

Nu drabbas vi bara av panik
när moralisterna ber oss om det
sen somnar vi gott
under våra lapptäcken av laptops
bara några mil ifrån Solsidan

En SMS-donation
en mental skönhetsoperation
till någon skitig unge Långbortistan
som inte ens kan stava till sushi

Jag kysser dig innan lampan släcks på riktigt

För här finns inga förlorare längre

Det här är mitt Srebrenica

Jag har aldrig känt den här stanken förut
Har bara hört om den
Folk har berättat
Både vänner och bekanta

Nu känner jag hur den kommer smygande

Stanken av skam och historia
Okända döttrar som flöt iland
Längs Hallandskusten

När farmor var ung

Jag tar en promenad genom det gamla bruksamhället
Ser hur stora delar av invånarna
Rusar mot fabriken

Hårda, hårda slag
Hårda, hårda tag

Låt oss formera och tranformera
Dessikera och sedermera deformera
Det som gör ont på samhällskroppen
Sticker ut
Sånt som är svullet

Som okända döttrar vi inte vill kännas vid
Bredvid oss på bussen
Till fabriken

Så låt oss sukta efter repressalier istället

Jag har aldrig känt den här stanken förut
Har bara funnit nya vänner
Med minnen av den
I garderober, handflator
I nedgångna tvårumslägenheter

På promenaden genom bruksamhället
Delas det ut broschyrer
Om att nu får man säga vad man vill
Och hunden i rondellen
Påstår sig vara en missförstådd profet

Men nåde den som visar sig vara ännu en okänd dotter

Jag har aldrig känt den här stanken förut
Men nu kommer den uppstigande ur blåsippor
Hjortronblommor och ur folk som beskriver sig
Som mina landsmäns munnar

Och doften av nybryggt kaffe tynar bort
På äldreboenden och i Folkets hus-lokaler
På rastplatser och vid varenda uteservering

Jag vandrar vidare
Som i en sång av Gunnar Wiklund

Känner stanken av det som komma skall

Hårda, hårda slag
Hårda, hårda tag

Jag känner stanken av ett folkmord

Spöstraff ska dom ha (Hemtrevnad och psykafarmaka)

Då spelade jag luftgitarr
i badrumsspegeln
och kom för sent till skolan

Idag spelar jag luftgitarr
i badrumsspegeln
och kommer för sent till jobbet

Du säger att du också
gör grimaser i hissen
ner från sjunde våningen
men bara när du är ensam

Du säger att jag
äter upp dina Djungelvrål
när du är ensam i duschen

VAKNAR VI UPP
SOM LOKALA KULTURPERSONLIGHETER
I EN SMÅSTAD
AV PSYKAFARMAKA OCH HEMTREVNAD
SÅ KÖLHALA MIG BABY
I NÄRMASTE VATTENDRAG

Behöver inte knark
eller en livsavgörande vändning
suktar inte efter revolutionsromantik
eller vitsord från någon självutnämnd hycklare

Kan inte tänka klart
så ge mig en käftsmäll och en vevgrammofon

Då drack jag tequila rose
och gick på biltak
mellan drömmarna

Idag ser jag dimman
över Hjulsta
och drömmer om karoken
på Johnnys bar

Du säger att du aldrig
haft gröna naglar
innan det där nagellacket
då har du aldrig prövat kramsnus

Du säger att du dör
när du missfärgar det vita bordet
med det gröna nagellacket

VAKNAR VI UPP
PÅ EN TILLSTÄLLNING
DÄR DET MINGLAS OM MAKTEN
PÅMINN MIG DÅ
OM ATT SPÖSTRAFF SKA DOM HA

Behöver ingen bekräftelse
eller en butler i tunnelbanan
suktar inte efter samkväm
med folk jag inte gillar
men måste känna

Kan inte tänka klart
så ge mig en käftsmäll
och en teckning från ett dagisbarn

Då var ett skavsår ett skavsår
och inte en påminnelse om något

Idag är ett skavsår
en påminnelse om något
och ingenting mot hemorojder

Du vankar runt i rosa morgonrock
och likställer mig med en nittiotalsikon

Du sjunger på en Monchichi-låt
och det är söndag
och det finns inte
så mycket mer att orda om

VAKNAR JAG UPP IMORGON
MED 1000 FANS PÅ FACEBOOK
SKA JAG TATUERA IN
"DET ÄR FÖR MÅNGA SOM SNACKAR"
I SVANKEN PÅ MIG SJÄLV

Behöver ingen hög svansföring
för att hålla balansen
letar inte efter hål i huvudet
så försök att skrynkla
någon annans jävla hjärna

Men jag kan inte tänka klart
så ge mig en käftsmäll och en tvättstugetid till