i ett försök att imponera

vid en avfart till en motorväg
till stråkar utan varken sorg eller seger
vi hade fastnat i exakt samma scen
från den enda filmen
dom visade på biografen kvällen innan

det fanns ingenting att be för
gudarna hade dött
änglarna hade bytts ut
mot falsksjungande gäss
på en himmel
svart som saltlakrits

vi hörde samma sång
på varenda privatradiostation

vi hade inte varit där än
bara kysst varann
utav bara farten
vi hade knappt ens kallpratat
trots att ett valår stod inför dörren

mellan segrar och sortier
på andra sidan midnatt
i en bil som tillhörde någon annan

jag minns inte vem som hade sagt det till mig
att mandomsprover kan finnas
även längs den svenska motorvägen

dom där nycklarna i låset
som inte gick att vrida om
vodkaflaskan i handskfacket
polska långtradare och timmerbilar
som bara svischade förbi

plötsligt sa du
”du ser hopplös ut”
att du hade tänkt så
sedan första gången vi sågs

jag log för en stund
sen såg jag mig själv
skräckslagen i backspegeln

vi hade inte ens kommit halvvägs
varken på motorvägen
eller i det som jag trodde var brukligt
på en sådan utflykt

kvällsandakten i p1
hade varit för längesen
och så även väderleksrapporten

jag hade inte fått rabbla
landets alla fyrar
i ett försök att imponera

jag minns inte vem som hade sagt det till mig
att obehaglig tystnad kan infinna sig
även längs den svenska motorvägen

jag måste ha glömt vem som hade berättat
att tvåsamhet aldrig blir bra
i en avlägsen bekants bil

jag kunde inte erinra mig
vad man talar om med en främling
som råkar ha ett hyfsat bekant ansikte

så kom morgonen
med bärgningsbil
kanelbulle och kaffe
på en statoilstion

swebus expressbiljetter
som gick i motsatt riktning
varken seger eller sorti
bara en bilägarbekant som blev smått förbannad

bara småstäder som såg ut
precis som vanligt
och så den där känslan av tomhet
som gör mig rastlös ibland

jag minns inte vem som hade sagt det till mig
att man har med sig själv
och allt man bär på
även längs den svenska motorvägen