Ensam bland andra

Hon ser bra ut
och så har hon körkort
vi kallpratar på väg till stationen
om bostadssituation och arbete
hon har fin dialekt
och verkar vettig

Frågar väsentliga frågor
och verkar uppriktig och ärlig
ingen jävla inställsamhet
en avsaknad av den där
förbannade vidskepligheten
som alla verkar bära på
nu för tiden
sedan säger hon
att hon ska på musikal i helgen

Då slutar jag lyssna

Har lärt mig att det är okej
att dricka rosévin
men människor som dricker rosévin
är inte okej

Hade en kille i bekantskapskretsen
vi hade samma namn
men vi var väl aldrig särskilt nära
såg någon fotbollsmatch ihop
han var mest en kompis kompis

Han var skådis och trött
trött på att åka runt på skolor
och spela pjäser om ungdomsvåld
droger och rasism
han var över trettio
och det märktes

En kväll sa han att han skulle göra
som Mikael Persbrandt
gå in på Dramaten
och säga här är jag
för han hade en gudagåva
och sånt är ju medfött

Då gick jag hem med blicken i marken

Har lärt mig att det är okej
att vara ensam bland andra
men att låtsas vara ensam
är det värsta som finns

Och så många positioner vi söker
som han som tittar snett
när någon han kände
råkade ta mig på låret
inför en folksamling
där alla kände alla

Så mycket vi måste veta
om varandra och dom vi tror oss
känna och känna till

Pedistaler och höga hästar
vi sätter oss på
fejkade ingivelser
som övergår i dödstysta tvåsamheter

Och jag har inte fattat ett skit än