Det var bara blodsockerfall och blondiner
på besök i min friggebod
och jag hade ingen lust
att dö av självhat
på 732:an in till Kungsbacka
Så jag åkte från Frillesås
till Stockholm
bara för att se
om där fanns
föhoppningar och regnbågar
precis som Håkan Hellström sjöng
på den där sambaplattan
Och plötsligt stod jag där
med ADHD-ryck
i tunnelbanan mot Fridhemsplan
Fotspåren att följa
hade suddats ut
någonstans innan Skövde
Det var elden eller något annat
för gatloppet bara fortsatte sen
Det var bara bönder och blondiner
i min friggebod
och jag ville inte dö helt själv
efter en misshandel
på Jutegårdsvägen hem
"Men min pojkvän
han är konstnär
har bott London och Berlin
och rabblar ackordföljder för mig"
Ja, ni förtjänar varann
dra åt helvete
jävla söderfitta
Och plötsligt stod jag där
med autism i blicken
i det dom kallar för tricken
Blodspåren i snön
blev skrattattacker
någonstans vid Wolmar Yxkullsgatan
Det var elden eller något annat
för kravallerna i mig bara fortsatte sen
Det vara bara snusfläckar och samvetskval
i mitt rum
men telefonen ringde
så jag rätade ryggen
Bombhoten i trappuppgången
var plötsligt något helt annat
Men elden var kvar
Tuesday, March 30, 2010
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment