Dikter om frihet är bara dikter

jag har sett solen slå dank
över fasadförälskelser
och i kullerstensromanser
åkt bil och tåg
upp och ner
längs hallandskusten
med bara en sak
i tankarna
varit i varenda liten stad
i ett avlångt land
med ett hopp om något

folk har sagt
det där gjorde du bra
folk har klappat
mig på axeln
folk har tagit till sig
av sådant jag sagt

jag blev den jag ville bli
men jag blev aldrig din

jag har sett fyrtornslampor
och neonljus
slå lover över ensamhet
och gemenskap
fallit i glömska
för att sedan
påminna mig själv
var som var viktigt
på riktigt för mig
jag har sett lättsamheten
och svårmordet
i ögonen
mer än en gång
på hotellrum
i busskurerna och barerna

folk har sagt
här får du plats
folk har erkänt
att dom faktiskt
lyssnar på mig
folk har hört av sig
och påmint mig om det

jag blev den jag ville bli
men jag blev aldrig din

för när snålblåsten
är som snålast
med ljumma vindar
och när glädjen
är så stor
att alla smilgropar spricker
när tystnaden
i tågkupén
plötsligt börjar prata med mig
när framtidstron kommer gåendes
i långa demonstrationer
längs gågator
mot stortorget
då är det som om ett sms
kommer skickat från
den jag kunde va

jag blev säkert den jag ville bli
den jag en gång
utgav mig för att vara
jag blev väl precis den
du var rädd för
och ville springa ifrån
längs kullerstenstrottoarer
och in på bakgatorna
i vilken stad som helst

jag blev den jag ville bli
men jag blev aldrig din

för dikter om frihet
är bara dikter

och jag blir aldrig fri

ensam