Brunt cocks och bekräftelser

Han vet inget om spackel
om han tror att turkbulgarerna i Bua
spacklar sig värst
likt den där julgransbelysningen vid Bråtaviken
som han envisas med att kalla Brödaviga

Och hon vet inget
om episka nätter
för hon har inte
legat dyngrak och däckad
på Torstensviksberget

Du vet inget om Raymond Carver
och Alf Robertson
och jag vet inget om
någon soluppgång nångång
fast kanske tusen andra
utan brunt cocks och bekräftelser

Han vet inget om mischmach
om mischmasch och tingeltangel
är den där white trash-bruttan i busskuren

Och hon vet inget
om den stora vida världen
om den stora vida världen
är två kvarter
i en stad som visas på teve ibland

Du vet inget om Bo Åkerström
och Rune i Viken
och jag vet inget om
att vänta vid Picasso
bara för att Per Gessle gör det
utan brunt cocks och bekräftelser

Jag trodde på spöken ett tag
sökte händer att hålla
för att hålla mig ifrån dom

Jag stod lycklig sen
med fötterna gjorda
för en annan jord
så jävla glad
för att slippa se mig själv

Lägga band på mig själv
genom brunt cocks och bekräftelser

Raymond Carver är död så leve honom

Jag är inte rädd
för att supa ner mig ensam
i en stuga på Västkusten
till tonerna av Totta Näslund
och för att tyckarochtänkarfolk
ska se ner
på en sådan mänsklig gärning

Jag är inte rädd
för att slå tärning med dig
och sedan torska
och den som förlorar
få stå ensam
i en nazistisk
första maj-demonstration
i Helsingborg av alla ställen

Jag är inte rädd
för historier utan slut
som saknar någon som helst
mening
med tid för eftertanke

Jag är inte rädd
för att gå på isen
på en bottenlös mosse
och att någon gammal släkting
ska upptäcka mig
och ringa hem till mamma och pappa

Men jag är rädd
för mamma och pappa
i övrigt ganska mycket
förutom det där med Totta Näslund då

Jag är inte rädd för myndigheter
och menlösa konspirationer
som vissa tydligen tycks vara

Jag är inte rädd
för att bli akterseglad
i den amerikanska södern
om det nu skulle gå
för det finns säkert gott folk där också

Och jag är inte rädd
för vidskepliga saker
som syndafloder och sharialagar

Jag är bara lite rädd
för det där jävla rådjuret
som väckte mig imorse
där det stod
och stirrade på mig
genom sovrumsfönstret
och att Halmstads Bollklubb
till slut ska ramla ur Allsvenskan

Jag är inte rädd
för hjärnskrynklare
och andra hobbypsykopater
som springer runt
och ger folk diagnoser
så fort de känner sig lite hotade

Jag är inte rädd
för att plagiera någon dussinidiot
som jämställer sin medverkan
i något TV4-program
med månlandningen
och Judaskyssen

Jag är inte rädd
för provocera någon dussinidiot
som tror att den äger hela världen
bara för att någon annan dussinidiot
följer the orginal dussinidiot
på Twitter eller vad fan det heter

Jag var inte och är inte rädd
för att någon ska ringa från Dalsland
och ha något tråkigt att berätta

Jag är inte rädd för frireligiösa
och jantelagsrunkare

Och som sagt

Jag är inte rädd för historier utan slut
som saknar någon som helst mening
med tid för eftertanke

Outro till en digerdöd

Fuck till mellanstadiemobb och kulturelit
fuck till högstadiehöger och hipsters
klassens clown med en nordanvind som bästa kompis
klubbens krasch med flackande blick

Hörde jag dom bakom mig
dalta med det sociala arvet
så jag det satans svarta
slå volter runt omkring mig

Snälla säg något roligt eller nåt skoj
som en nyårsrevy av Stefan & Christer
snälla säg något radikalt eller brutalt
som en husneger från nån förort någonstans

Fuck till gymnasietid och spruckna drömmar
och åt helvete med tågförseningarna till himmelriket
småstadsagitator utan glöd efter tjugofem
storstadsaligator som bara vill äta upp en

Hörde jag dom framför mig
dalta med allt som är på låtsas
saknade jag någon som kunde berätta
en hel och ren historia för mig

Snälla säga något viktigt som inte är på riktigt
smäll upp ditt jävla CV i nyllet på mig
så att jag kan låtsas bry mig
om dina tomtar, troll och tamagutchys

Fuck till indiepop och reggae
och åt helvete med ryggdunksrunk och dödslängtan
gömmer mig med stridsyxan i närmaste skyddsrum
dömer ut min spegelbild som en hopplös föredetting

Vill inte leva livet som i några Gyllene tider
för jag hörde hela busskön hålla andan
och inte ens stjärnorna en decembermorgon
kunde ge svaret på en enda liten fråga

SMS:ar jag närmaste bosnier från barndomen
att nu dricker vi tequila rose i mängder
för det är ingen idé
att tänka på den här skiten nåt mer

Hann aldrig ramla ur ur spjälsängen
innan DJ:n slog igång
ett outro till den gamla digerdöden

Ränderna går aldrig ur

Glada miner och skräckslagna blickar

Alla har glömt
dagen då Bräckans Innebandyklubb
gick upp i Elitserien
i mitten av nittiotalet

Och ingen minns
liken som flöt iland
längs Hallandskusten
några decennier tidigare

Så glada miner
i den svettiga Aranäshallen
så skräckslagna blickar
vid ett grått Näsbokrok

Jag känner den kalla jävla vinden
i en menlös hemstad
ingen vill kännas vid
och inte jag heller

Alla har förträngt
tiden då KBI, Åsa och Fjärås
spelade i samma division
som GAIS och Qviding

Och ingen vill kännas vid
nazistprästen på fyrtiotalet
i Ölmevalla församling
bara möjligtvis farmor

Jag träffar en artonårig
sverigedemokratisk kommunpolitiker
som vill folkomrösta
om några grabbar från Kabul
ska flytta hit eller inte

Jag tar en öl
en Gammel Dansk
och en öl till
och en Gammel Dansk på det
på Prinsen med Mattias, Jivina
och Robin och hans tjej
som låg med tio andra killar
och något band
där varenda bandmedlem har skägg
och dom frågar hur det kunde bli så här

Jag somnar bredvid dig
älskling
det blåser kallt
runt omkring oss

Och jag drömmer
om glada miner i Aranäshallen
och skräckslagna blickar
på Näsbokrok

Om livet och döden
och all skit vi får uppleva
precis där däremellan

Jag tog mig friheten att uppsöka ett annat paradis

står där med svarta blicken
ingen har sett dig än
men du säger att det är värt det
står där med svarta blicken
ingen har sett dig än
men du säger att det är värt det

trettioårskalas i en studentkorridor
följa med en sjuttonåring hem
ge henne vad hon tål
gammeldagskostym
gentlemanparfym
konjak och kerouac
du lever i en annan tid

nån sa vi var goda vänner
nån sa vi var likadana
jag tog bussen in till stan
du tog ett flyg till landet ingenstans

så långt bort från sextiosju sextiosju
och franska filmer
där finns bara en gud
gjord av falska minnen

svarta blickar
och flickor som aldrig känt sorg
inunder huden
du sa du levde för solsken
men än är himlen bara
så mördande mulen

jag behövde inte ens visa leg
för att ta mig ur gymnasiedrömmen
tror det var ingemar i läjet
som sa att bara döda fiskar
flyter med strömmen

står där med svarta blicken
ingen har sett dig än
men du säger att det är värt det
står där med svarta blicken
ingen har sett dig än
men du sa att det är värt det

dö i förtid
leva i lögnen
sover på dagen
vaken i sömnen

jag tog mig friheten
att uppsöka ett annat paradis

Ingvar Oldsbergs autograf

drick en proteindryck
med jordgubbssmak
och se glad ut
gråtrunka
rösta på centerpartiet
för att dom har
en sådan himla bra
arbetsmarknadspolitik
flytta hem till din mor
och låt henne uppfostra dig
en gång till
uppskatta kristen hårdrock
upptäck sidor hos dig själv
som du inte trodde fanns
fotfetishism och fontanellfantasier
tyck att det är okej med rosévin
tryck upp t-shirts
med nationella motiv
åk estlandsfärja
och ligg med ett moldaviskt luder
gråtrunka
släpp in jehoovas vittnen
när dom knackar på din dörr
gå på karokekväll
stå på bergshällar
mitt i natten
och skrik efter
högstadieantagonister
och mamma
anmäl ditt transaltergo
till tjejvasan och vansbrosimmet
träffa din livskärlek
på spray date
kalla dig levnadskonstnär
och mångsysslare
gråtrunka
planera att flytta till svalbard
gör det sen
stanna där
återvänd med en t-shirt
med isbjörnsmotiv
dansa macarena
hylla lokala missnöjespartier
hissa fanan för döda genier
häng dig själv
istället för dj:n
gråtrunka
gör upp med din svåra barndom
genom en manifestation
på stockholm stadion
gråtrunka
blanda amfetamin och stesolid
för att få en balanserad helg
engagera dig mot vargjakten
och ligg med en älg
bli nazist
konvertera till jude
och hata dig själv
gråtrunka
gråtrunka

eller så tatuerar du bara in ingvar oldsbergs autograf i pannan

Vi siktar mot solen igen

Det är längesen nu
längesen
vi stod med händerna
utsträckta
på klipporna i Torstensvik

Så längesen
längesen du stod bredvig oss
du sa
här ska vi stå sen
när vi blir gamla

Men det var längesen
vi hade slutat lyssna på dig
längesen
vi hörde dig på riktigt säga
att nu siktar vi mot solen

Du lämnade oss
med bara hundratusen frågor
kvar
på den enerverande stjärnhimlen

Och nu
är du i landet
långt, långt borta

Det är längesen nu
längesen
jag såg saker
glasklart
under vattenytan

Så längesen
jag tog bestämda steg
över broarna och fälten
med den sydvästliga vinden
dunkandes i ryggen

Och det var längsen
det är sannerligen sant
att jag tänker på det
alldeles för sällan

Slår upp vilken tidning
som helst
hör brandalarm skrika

Att det är längesen nu

Längesen
som jag siktade mot solen

"Hur ska jag ta mig till Björketorp egentligen"

- Vet du vad du har vunnit?, frågar radioprogramledaren.
- Nej, snälla berätta vad jag har vunnit, säger den tävlande Elsy från någonstans i den södra halländska myllan.
- Du har vunnit en trisslott, säger radioprogramledaren.
- Oh jaha…, skrockar Elsy.
- Och vet du vad du har vunnit mer?, frågar radioprogramledaren.
- Nej, berätta vad jag har vunnit mer!, utbrister en förvånad Elsy.

”Tur på hjul” är nog Radio Hallands äldsta radioprogram. Kalle minns det från barndomen. Fredagsmornarna innan skolan. Frukost och ”Tur på hjul” på P4 Radio Halland. Nu står han i sitt kök och brer på extra mycket smör på barkisarna som grannen gav honom igår kväll. Ett ljust bröd. Det har säkert ett annat namn men Kalles mamma har alltid kallat det barkis så därför kallar Kalle det också för barkis. Barkis med extra mycket smör och hushållsost, jordgubbs- och smultronyoghurt, blodgrapejuice och strålande solsken för ovanlighetens skull i det vinterförjävliga Frillesås. Och så ”Tur på hjul” på radion.
- Gillar du att skratta och ha kul?, undrar radioprogramledaren.
- Ja, det gör jag nog allt, konstaterar Elsy.
- Vad sägs om att åka till Vallarna i Falkenberg den 3 juli och se på buskis?, undrar radioprogramledaren.

Kalles granne har stängt av det trådlösa bredbandet som han brukar snylta på och han kan således inte surfa. Han läser Ortstidningen Norra Halland istället. Linda, som han låg med en gång på gymnasiet, jobbar där nu. Hon har skrivit en artikel om en SM-mästarinna i frisering. Hon har också skrivit ett reportage om när Kristdemokraternas ordförande Göran Hägglund var på besök i Kungsbacka tidigare i veckan. Den första snusen på morgonen är alltid den bästa, tycker Kalle.
- Vad är det för veckodag den 3 juli?, frågar Elsy.
- Eh… Vänta, jag ska se här… Eh, det är en torsdag, säger radioprogramledaren.
- Jag har bridge då…, konstaterar Elsy.
- Spelar du bridge på torsdagarna?, undrar radioprogramledaren konstlat intresserad.
- Ja…, det är på torsdagarna så det kan vara svårt att komma loss, berättar Elsy.
- Jag ska se här…, säger radioprogramledaren.

Radioprogramledaren bläddrar bland biljetterna till Vallarnas buskis i Falkenberg. Kalle har ätit upp. Kliver in på toaletten och rakar sig med dörren öppen. Det går ganska bra den här gången. Han skär ju alltid sig när han rakar sig och då använder han ändå Gillette. Dom där brandgula BIC-engångshyvlarna går ju inte att använda. Dom är livsfarliga.
- Jag har två biljetter till Vallarnas buskis fredagen den 4 juli, på Amerikas nationaldag…, säger radioprogramledaren.
- Får jag två biljetter?, undrar Elsy lite häpet.
- Ja, du får ta med dig en vän, säger radioprogramledaren.
- Oh! Vad snällt!, utbrister Elsy.
- Men det finns ett litet problem. Ni kan inte sitta bredvid varandra …, berättar radioprogramledaren.
- Vad menar du?, frågar Elsy på sin breda halländska.
- Det är platsbiljetter men ni får inte sitta bredvid varandra. Ni får sitta på varsin rad, förklarar radioprogramledaren.
- Det är inga problem. Det ska bli trevligt att åka till Falkenberg!, slår Elsy fast.
Kalle tvättar sig i ansiktet. Han har säkert missat ett antal hårstrån. Det får han lösa senare, tänker han

Kalle stänger av radion. Grannen kan verkligen inte sluta spela den där remixen av ”You re beautiful” med James Blunt.
- Hur ska jag ta mig till Björketorp egentligen?, säger Kalle högt för sig själv.
Det finns ingen i närheten som kan svara på den frågan. Inte ens James Blunt våningen inunder.

Har du hört Sjumilakliv med Martin Stenmarck?

- Du är lite tyst idag…, säger Bo-Lennart och sänker bilstereon.
Det är ett ihållande duggregn utanför. Det har duggregnat i en vecka. Dom är på väg till livsmedelstippen i Varberg där dom ska dumpa krabbkadaver.
- Du kanske inte är på snackehumör, fortsätter Bo-Lennart.
Han säger att han har sovit lite inatt. Pratade i telefon halva natten och sen upp tidigt för sjögång.
- Det är bara bra om du snackar. Då håller jag mig vaken, förklarar han.
Dom passerar Åskloster. En menlös håla. Han liftade dit en gång på fyllan. Helt planlöst men det var en rolig historia att berätta dagen efter. Det måste ha varit på gymnasiet. På sommaren. Eller i början av hösten. Det var i början av trean, slår han fast för sig själv. I augusti. Samma kväll som Klasse Börjesson stod på torget och kastade femtioöringar på Stadshollet. Han hamnade i fyllecell för det. Bo-Lennart höjer bilstereon igen. Det är Rix FM. Dom spelar samma låtar hela tiden.
- Har du hört ”Sjumilakliv” med Martin Stenmarck?, undrar Bo-Lennart,
Han säger att den har varit svår att undgå den här hösten.
- Har du tänkt på vad den handlar om?, frågar Bo-Lennart.
Han sitter tyst en stund medan Stenmarck sjunger refrängen i radion.
- Jag kommer inte hem ikväll. Om jag känner mig själv. Låt oss ta farväl, till både hjärta och själ. Jag kan ta ett långt hårt straff för alla stunder vi haft, sjunger Martin Stenmarck.
- Den handlar väl om allt det där vanliga, säger han och tittar ut genom fönstret i ett försök att byta samtalsämne.
Dom passerar infarten till Tångaberg. En man som hette Helge hade en vintersportsbutik där i en källare. Han jobbade som idrottslärare på dagarna inne i Varberg och sålde skidor och snowboards på kvällarna.
- Nej, den är speciell den här låten, faktiskt, menar Bo-Lennart.
På en raksträcka på gamla E6:an ligger det en busshållplats. Den har namnet ”Paradiset”.
- Jag tror den handlar om Främlingslegionen, påstår Bo-Lennart.
Han ber Bo-Lennart att förklara sig. Det har gått ett par veckor på krabbfabriken nu och Bo-Lennarts teorier och spekulationer om allsköns grejer kan vara riktigt underhållande.
- Eller, så handlar den om kustjägare. Jag vet inte riktigt. Men det är antingen eller, fortsätter Bo-Lennart.
Bo-Lennart är tio äldre och uppväxt i Glommen utanför Falkenberg. Hans pappa är också fiskare. Han är till råga på allt en riktig storfiskare. Men Bo-Lennart blir lätt sjösjuk, har han berättat, så han kan inte jobba på sjön.
- Du vet, jag var amerikansk marinsoldat i mitt förra liv, berättar Bo-Lennart.
Han tittar lite förvånat på Bo-Lennart.
- Du kanske har undrat varför jag har skärmen på kepsen så långt ner, säger Bo-Lennart sen och rättar till kepsen.
Det har han gjort. Skärmen på kepsen sitter verkligen långt ner på Bo-Lennart.
- Nu vet du…, säger Bo-Lennart medan bilen passerar MC Donalds vid Lassebackarondellen i Varberg.
Dom sitter tysta medan Rix FM spelar den där discolåten om han som inte känner för att dansa.
- Det är mycket med det överjordiska, säger Bo-Lennart när dom kliver ur bilen.
Stanken som krabbkadavret ger ifrån sig är obeskrivlig. Den är som en våg av dynga som forsar in genom näsborrarna för att sedan lägga sig över hela kroppen.
- Det här hade kunnat vara min själ om jag inte gjort rätt val i livet, säger Bo-Lennart och pekar på en låda som är full av döda skaldjur.
Det är oktober. Flera månader till jul. Men fredag innan löning.

Unforgotten classics

Han funderade en stund på att dra den där historien om tjejen som kom in med sperma i håret. Det kanske hade funkat, tänkte han i några sekunder. Men han hann aldrig bestämma sig. Klasse Börjesson ställde fram två Frillesåsardrinkar på köksbordet.
- Men lek med tanken då!, försökte Klasse Börjesson.
Det snöade ute. Eller så var det bara jävligt immiga fönster. Han kunde inte avgöra det. Och det var ingen idé att fråga. När Klasse Börjesson manade till fest då skulle man stanna där. Inte bege sig ut på villovägar.
- Det flyttar in tre somaliska familjer i samhället. På mindre än en månad, fortsatte Klasse Börjesson och tog en rejäl klunk av sin Frillesåsardrink.
Hallonsoda blandat med gin. Det var en klassiker. Ett outtalat måste på Klasse Börjessons tillställningar.
- Och det tar fanimej mindre än en vecka sen så är en av dom där pepparkakagubbarna på Hanssons dotter, sa Klasse Börjesson.
- Har det här hänt?, frågade han lite försynt.
Han kunde inte erinra sig att han hade sett några somalier i samhället. Varken på Konsum, ute på torget eller vid busshållplatsen.
- Men lek med tanken då! Fast det är väl sånt dom där lär sig på kurserna inne i stan. Dom går där några dagar. Det är väl någon jävla sockärring som berättar för dom att dom ska ta för sig. Välja och vraka. Sen dansar dom smågrodorna som att det skulle räcka. Jag blir så trött på skiten.
Klasse Börjesson verkade inte veta om han skulle sitta eller stå. Han vankade runt i köket. Tog tag i stolen. Fingrade på sin mobiltelefon. Öppnade kylskåpsdörren. Stängde kylskåpsdörren. Klasse Börjesson hade ingen ADHD-diagnos. Det brukade han deklarera efter fyra eller fem Frillesåsardrinkar.
- Och folk pratar ju. Du vet att jag inte hänger med på sånt. Jag har mitt. Jag sköter mitt. Det har jag alltid gjort. Du vet att jag alltid har gjort det, sa Klasse Börjesson.
- Vad pratar folk om?, undrade han.
- Sedan jag startade firman så tar jag inte sådana risker, sa Klasse Börjesson och satte sig till slut.
Klockan var bara halv åtta. Inga andra gäster hade anlänt än. Han tänkte att han kanske skulle avbryta konversationen med den där historien om tjejen och den torkade sädesvätskan.
- Men lek med tanken då! Det är väl inte konstigt. Det hör ju till sakens natur att folk ställer sig med brinnande facklor och grejer utanför det där jävla aphuset. Kom igen då! Lek med tanken då!, skrek Klasse Börjesson och smällde sitt Budweiserglas i bordet.
Han tänkte att det kanske var bäst att dom flyttade sig ut i vardagsrummet. Kanske kunde dom sätta sig framför Klasse Börjessons laptop och söka på några unforgotten classics. Som när Kjell Bergkvist skäller ut Tom Hjelte i något Robert Aschbergprogram från början av 1990-talett. Eller någon sketch med det där halvdåliga humorgänget inne från Kungsbacka.
- Drick upp nu, sa Klasse Börjesson och reste sig.
- Jag gör vad som helst för dig, sa han och festen hade inte ens börjat.

Löftadalen är som Texas

- Vi är fan från Texas, sa Ralle.
- Vad menar du med det?, undrade Rasmus.
- Kolla dig omkring. Vi bor fan i Texas, fortsatte Ralle.

Dom satt i trädgården till huset där Rasmus bodde. Rasmus hade klippt halva gräsmattan. Solen var framme just den här lördagen. Klockan närmade sig fem och dom skulle iväg snart. Det visste dom. Men Rasmus kunde inte riktigt begripa vad Ralle menade med Texas. Löftadalen är ju inte som den amerikanska södern liksom, tyckte han.

- Titta på husen och trädgårdarna. Vad fan, som någon amerikansk film, fortsatte Ralle.
- Ja, eller som i videon till The way, sa Gugge som också var där.
- The way?, undrade Rasmus.
- Fastballs The way, sa Gugge som om det vore det mest självklara i hela Löftadalen.

Gugge plockade upp en Tuborg och öppnande den genom att slå flaskan mot en planka på verandan. Sedan lutade han sig framåt och tittade på Rasmus och Ralle med spända ögon. Så som han alltid gjorde när han skulle berätta något viktigt.

- Låten bygger på en sann historia. Den handlar om ett par som plötsligt får nog av allt. Dom packar sina väskor en natt och så på morgonen åker dom. När deras ungar vaknar så springer dom runt och letar i hela huset men föräldrarna är borta. Och dom kommer aldrig tillbaka. Dom bara försvinner, ut på vägen, berättade Gugge.

- Men vad har det med Texas att göra?, undrade Ramus.
- Och vad fan har det med dom här husen och dom jävla grusvägarna och människorna att göra?, fyllde Ralle i.
- Jo. För att det utspelade sig säkert i Texas men det skulle fan lika gärna kunnat hända här, sa Gugge.

Dom satt tysta en stund. Gugge nynnade lite på den där låten. Rasmus och Ralle hade inte hört den förut.
- Är det en ny hit, eller?, undrade Rasmus.
- Det kan man säga, sa Gugge.

Dom satt tysta igen.

- Men hej, Ralle! Det finns ju inget hav i Texas, sa Rasmus.
- Man kan inte ha rätt alla gånger, sa Ralle.

Dom satt tysta igen.

- Då är Sjuhäradsbygden lite mer som Texas, sa Gugge.
- Fast det finns inget Knalleland i Austin, sa Rasmus.
- Det har du rätt i, sa Gugge.
- Men kanske en djurpark, sa Ralle.
- Jag ska rösta på Fastball när Tracks börjar igen, sa Gugge.

Och så satt dom tysta igen.

VIDEO: Omsprungen av dom kraxande kråkorna

Omsprungen av dom kraxande kråkorna

Jag ville skjuta ner
en fullmåne
med en olicenserad revolver

När jag stod på knä
fipplandes med en knallpulverpicka
i det jävla träsket
säkert femtio meter bort
från toppen av Ryaberg

Jag ville skjuta skallen av
dom kraxande kråkorna
men dom blev bara
fler och fler

Dom gick i parader
med plakat
dom utgav sig
för att ha slitit hårt
dom påstod sig
känna mig
väldigt väl dessutom

Från det förgångna
längs varenda gågata
jag kunde minnas
och känna igen

Ibland önskar man
att allt bara var okej
och inte galet bra
eller nattsvart hela tiden

Jag letade efter
en handgranat i fickan
men hittade bara
en tomhylsa
som min jävla skalle

Jag ville såga ner
kyrktorn och kärnkraftsverksskorstenar
men bröt istället av
en sliten gammal planka
och sjönk allt djupare ner
i den bottenlösa kärnen

Jag ville plocka alla blåbär
i skogen bakom motorvägen
på en halvtimme eller så
men gick långsamt hem
och undrade vart alla
högeskolepoäng var
när man som bäst
behövde dom

Jag ville be existensen
att dra åt helvete
som tack
för etniska rensningar
barnporr och estradpoesi

Men klockan var två på natten
och jag satt
i ett par
lite för tajta boxershorts
och funderade på
att öppna en folköl istället

Ge mig en barnkör

Behöver jag den där barnkören
för att berätta
om alla orosmoln i skyn
jag har två trailertrashtöser
bredvid mig
när jag promenerar i byn
inga baseballträn
eller ADHD-diagnoser
kan få bort känslan
apatin och obehaget
det är juni
men så jävla kylslaget

Dom pratade
om något dom kallade massinvandringen
i sätet bakom mig på sjutretvåan
nån hade blivit gruppvåldtagen
nån hade blivit rånad
och tänk på all skatt
deras föräldrar pyntar varje månad

Jag såg det kollektiva skuldbeläggandet
vanka runt där
som en vålnad
med VIASAT-abonnemang
och tio misslyckade småföretag
på samvetet
som den givetvis ville kasta
på någon annan

Den svarta mannen
är väl somalier
och sitter nästan alltid
längst bak i bussen

Behöver jag den där barnkören
för att ge er rätt feeling
klassförtrycket och intoleransen
kan inte någon
livscoach bota med healing

Ligger och skakar
under varuhuslysrörsljusen
håller om varandra
eller hugger varann
i ryggen
beroende på sinnesstämning
eller supporterklubbssympati
medan en medelklassunge
som vill slippa ansvar
står utanför och orerar om anarki

I ett kallt jävla land
där vi gång efter annan
låter den som kan föra sig bäst
välja riktning och strategi
där massavvisningar kallas massinvandring
och där ord som solidaritet
har samma betydelse som nostalgi

Jag behöver nog den där barnkören
för mina trailertrashtöser
kommer aldrig förstå
vad fågelskrämman
utanför varuhuset menar

Och inte jag heller

Varenda danssteg luktade sperma (svarta hål)

Jag kommer aldrig att glömma
när hon sa att hans kuk smakade pesto
det var fest och
visst är det märkligt att
färgglada drinkar kan göra en
så ohyggligt klarsynt

Bered er väg förr herran
varenda danssteg luktade sperma
dom sa din farsas konfirmationskavaj klär dig
men jag blev ingen zigenare för det
dom sa din farsas konfirmationskavaj klär dig
och jag blev ingen italienare heller

Ibland vill jag sparka in dörren hos dom
ofarliga halvmesyrerna
ibland vill jag tillbaka till tiden
då folk dog och svalt medan andra flydde landet

Jag kommer aldrig glömma
när vi klev ner i svarta hål
för första gången

Vaknande i trasiga kläder
men våra vansinniga fäder
hade stämplat in och begett sig ut
flera timmar innan dess
så vi somnade om
sen ringde vi till dom
som kunde berätta om vad fan som hände
när vi klev ner i svarta hål

Jag kommer aldrig vänja mig vid
känslan av borttappade legitimationer
och bankkort som måste spärras
stod skärrad på vilken flygplats som helst

Du sa nu har du äntligen nåt nytt att skriva om

Som inte juldagar och kulmagar
hade räckt eller något annat käckt
som dom ofarliga går igång på

Du sa men du är inte sån
sen vände du dig om
och så sprang vi nerför nån paradgata
för vi kan bara älska eller hata
långt härifrån tillbaks till svarta hål


Jag kommer aldrig
aldrig ge mig av igen
utan att ta dom svarta hålen med mig

Du är ju från tassemarkera

Jag skulle kunna säga
att jag älskar dig
men det tänker jag
fan inte göra

Ränderna går aldrig ur en sockerstinn

Har två modellbåtar i trä
i fönstret
och det händer vissa kväller
nätter och ibland mitt på dagen
att jag sitter och liksom
fingrar på dem

Tänker att jag ska ta bort
det där jävla svarta i mig
spriten och överdoserandet
av sociala medier
destruktiva människor
som bitvis kommer i närheten
det sockerstinna
bortglömda tandbortsningar
kvitton och förlåt för att jag gjorde så där
och inte si ellr så

Lyssnar på Gyllene tiders
"Småstad" och Martin Svenssons
"Dom säger att alla gråter"
ibland nästan sinnesjukt mycket
i kollektivtrafiken och på kontoret
och så där som i alla fall nästan
på pappret och sånt
kan kallas hemma

Tror att jag kan stryka saker
om jag fick ner det
i ett av dom alla anteckningsblocken
från Pocketshop
som kvällar när jag somnar tidigt
men vaknar halvtvå klarvaken
som id-handlingar och mobila bredband
jag tappat på tåget
morgonen efter en sådan natt
på något jävla hotellrum
eller i någon bekants obekväma soffa
e-postmeddelanden och all annan skit
som jag verkligen borde svara på

Jag har två modellbåtar i trä
en stor och en något mindre
jag tror den mindre
är en present från farmor
den större är köpt
på Bohusläns muséum
i mitten av nittiotalet

Jag tror jag kan få bort det svarta i mig
fast då står man ju bara där
som en skitunge i granskogen
med en hemmaklippt pottfrisyr
och centimetertjocka glasögon
och man lipar
för man har kört vilse
under dem halländska distriktsmästerskapen
i längdskidåkning

April 2010

Han hörde
"Jag ger dig min morgon"
för första gången
på engelska

När tåget sakta
kanske alldeles för sakta
passerade Södra station
mindes han
någon som sa
att färgerna var fina där
på den stationen

Han hörde
taxichauffören
dra det artiga mantrat
men han fortsatte tänka
på den där låten

När bilen långsamt
kanske alldeles för långsamt
passerade den där kinakrogen
mindes han
någon som sa
hur hierarkin skulle vara
den liksom gick inte att ifrågasätta

Han hörde
fjortisgängets skrik
på andra sidan rondellen
och han sträckte ut armarna
i ett alldeles lagom tempo

Det var längesen
han kände sig så
och det var nästan som i filmen
som aldrig blev av

Löftabro entertainer

Står på Löftabro
och väntar på 615
alla skriker sluta
men jag stänger mina öron
och fortsätter
flina som spjuvern
som morsan och farsan
satt till världen

Åker genom bygden
som är min
för alla minnen
som varenda bullhållplats
bär på och har kvar
liksom dansar med mig

En nedvevad ruta
juni, juli och jävla augusi
kan ju bara skratta
det går inte att sluta

Raggarrocknroll
rullar vi som stenar
från sextiotalet
skrålar Internationalen
för dom med självhat
på skinnvästen

Gamla E6:an är min
men jag tror jag vill
dela den med dig

Handklapp Halleluljah (tuggummipop är bättre än rakblad och sån skit)

Jag har sett dom glada hundarna
springa ikapp i hamnarna
dom varma somrarna
känt dom snälla famnarna

Och jag var fjorton och bländad
blev väl sexton och fulländad
slog en lov med min cykel
men jag blev aldrig så lycklig

Som ett i duggregn långt därifån

Jag har hört dom glada sångerna
i dom vackra parkerna
handklapp Halleluljah
med baptisterna och boråsarna

Och jag var arton och skändad
blev väl tjugo och förändrad
spårvagnar och saltstänk
men jag var aldrig så klartänkt

Som i en dimma vid en tågräls

Och jag hört på trutarna
vid Stråvalla strand
tänkt att allt kommer sluta bra
för någonstans finns väl en hand

Och jag var tjugotvå och knappt född
blev tjugofem och knappt berörd
men så hörde jag en låt från nittiotvå
och jag har aldrig varit så

Levande och lycklig som i taxin därifrån

Handklapp Halleluljah!

Det var det som tog oss det hit
det är det som
ska ta oss härifrån

Det var elden eller något annat

Det var bara blodsockerfall och blondiner
på besök i min friggebod
och jag hade ingen lust
att dö av självhat
på 732:an in till Kungsbacka

Så jag åkte från Frillesås
till Stockholm
bara för att se
om där fanns
föhoppningar och regnbågar
precis som Håkan Hellström sjöng
på den där sambaplattan

Och plötsligt stod jag där
med ADHD-ryck
i tunnelbanan mot Fridhemsplan

Fotspåren att följa
hade suddats ut
någonstans innan Skövde

Det var elden eller något annat
för gatloppet bara fortsatte sen

Det var bara bönder och blondiner
i min friggebod
och jag ville inte dö helt själv
efter en misshandel
på Jutegårdsvägen hem

"Men min pojkvän
han är konstnär
har bott London och Berlin
och rabblar ackordföljder för mig"

Ja, ni förtjänar varann
dra åt helvete
jävla söderfitta

Och plötsligt stod jag där
med autism i blicken
i det dom kallar för tricken

Blodspåren i snön
blev skrattattacker
någonstans vid Wolmar Yxkullsgatan

Det var elden eller något annat
för kravallerna i mig bara fortsatte sen

Det vara bara snusfläckar och samvetskval
i mitt rum
men telefonen ringde
så jag rätade ryggen

Bombhoten i trappuppgången
var plötsligt något helt annat

Men elden var kvar

Ett kallt jävla land

Det här är ett tyst jävla land
vi bygger barnhem i Afghanistan
för att slippa ensamma ungar
vi skickar folk till tortyr
och vem bli bo granne
med en sandneger?

Ingen,
men ingen är rasist
vi har ju mångkulturella dagar i skolorna
kurdisk dans och sån skit
sen käkar vi tacos i villakvarteren

Dom som röstar på SD
hade nog bara en tragisk uppväxt
i någon landsbygdshåla nånstans

Visa bara någon dokumentärfilm
om Raul Wallenberg
eller bygg en fritidsgård
så ska ni se att allting ordnar sig

Men herre gud vad jag fryser om mina händer

Det här är tyst jävla land
vi skriker bara lite grann
när vi springer ikapp
utför Blåsippans väg

När vi tävlar
om vem som tycker
integrationen är mest misslyckad

För det är väl därför
killar i kostym
brudar med uppvikta jeans
och nån som sett på Efterlyst
på fullaste allvar vill stänga gränserna

Låt dem äta lite sushi bara
så ska ni se att allting ordnar sig
inför burkaförbud
så kommer allting bli bra
assimilera varenda jävel
till och med somalierna
längst bak i bussuen

Det kommer fixa sig
det kommer bli bra

Men herre gud vad jag
fryser
om mina händer

Det här är ett tyst jävla land
jag käkar en cheeseburgare
dricker en skabbig
Mcdonaldskaffe
ringer en kompis

Men herre gud vad jag fryser
om mina
händer

Ingen idé att säga något

För då är man väl bara jävligt tråkig

Fastlandet kan dra åt helvete

Kan jag inte bara få landa lite
inte i dig
snarare bredvid dig

Höra kättinglängor slå utanför
eller något annat
som gör allt
så jävla stilla

Har hört samma kille
sjunga samma sång
ståendes i samma uppgång

Nu skulle jag kunna dö
för soluppgångar och uppriktiga leenden

Hallå!
Frillesås och Löftadalen
jag har hört att ni klarar er

Något säger mig
att jag borde göra detsamma

Så jag harklar mig
och hoppas på någon slags tystnad sen

Kan inte tiden stå stilla
när hon stryker handen över huvudet
inte rusa iväg
och ta henne med sig

Jag är trött på att vänta
på tåg och bussar
telefoner och taxametrar

Står på ett Folkets hus
och undrar om fyllan på firmafesten
är mer förnedrande
än uppträdandet på samma fest

Har tänkt samma tanke
i samma byggnad
fast i en annan stad

Och jag skulle kunna dö
för att åtminstone slippa fastlandet

Hallå!
Frillesås och Löftadalen
jag har hört att ni besparar er

Från att tänka sådana tankar
så jag tar mig för pannan

Och låtsas gör detsamma

Dikter om frihet är bara dikter

jag har sett solen slå dank
över fasadförälskelser
och i kullerstensromanser
åkt bil och tåg
upp och ner
längs hallandskusten
med bara en sak
i tankarna
varit i varenda liten stad
i ett avlångt land
med ett hopp om något

folk har sagt
det där gjorde du bra
folk har klappat
mig på axeln
folk har tagit till sig
av sådant jag sagt

jag blev den jag ville bli
men jag blev aldrig din

jag har sett fyrtornslampor
och neonljus
slå lover över ensamhet
och gemenskap
fallit i glömska
för att sedan
påminna mig själv
var som var viktigt
på riktigt för mig
jag har sett lättsamheten
och svårmordet
i ögonen
mer än en gång
på hotellrum
i busskurerna och barerna

folk har sagt
här får du plats
folk har erkänt
att dom faktiskt
lyssnar på mig
folk har hört av sig
och påmint mig om det

jag blev den jag ville bli
men jag blev aldrig din

för när snålblåsten
är som snålast
med ljumma vindar
och när glädjen
är så stor
att alla smilgropar spricker
när tystnaden
i tågkupén
plötsligt börjar prata med mig
när framtidstron kommer gåendes
i långa demonstrationer
längs gågator
mot stortorget
då är det som om ett sms
kommer skickat från
den jag kunde va

jag blev säkert den jag ville bli
den jag en gång
utgav mig för att vara
jag blev väl precis den
du var rädd för
och ville springa ifrån
längs kullerstenstrottoarer
och in på bakgatorna
i vilken stad som helst

jag blev den jag ville bli
men jag blev aldrig din

för dikter om frihet
är bara dikter

och jag blir aldrig fri

ensam

Snuten körde inte runt med blåljusen på

Jag läser att du har något på gång
på andra sidan Atlanten
men Bukowski är död
och det är dina ögon också

Jag hörde något om storståd
på någon ansedd festival
men snuten körde inte runt
med blåljusen på
när du kom till stan

Du kan väl skicka ett pressmeddelande om det

Så jag hörde att du hade ihop det
med hon och henne
men Romeo tog sitt liv
och det gjorde väl all värdighet också

Jag läste om en resa
och ett erbjudande
som var helt jävla galet
så jag ställde mig i korsningen
och väntade på
siréner och batonger

Inget hände så jag slog en lov
i storskogen istället

"Det finns ingen kärlek i Göteborg" på Tramsessions

Fyra månader

Fyra månader
fyra månader hit
fyra månader dit

Man kan nå halvvägs in i en graviditet
upptäcka Markus Krunegård
kära ner sig i någon med ett jävla bögnamn

Fyra månader
fyra månader hit
fyra månader dit

Man kan avancera i graderna
flytta till en annan stadsdel
börja umgås med mer än likasinnade

Hundar kan dö
om dom går vilse i midvinterkylan
men hundar kan komma tillbaks också
och dö
framför dina fötter

Fyra månader
fyra månader hit
fyra månader dit

Man kanske fastna i kollektivtrafiken
förföljas av sol och hällregn-typer
yla med i Sven-Ingvars låtar
när ingen annan hör

Fyra månader
fyra månader hit
fyra månader dit

Man kan förlåta och gå vidare
eller inse saker
det där om livslögnen

Fyra månader

Man kan bestämma sig
för att bli av med den
med sig själv
istället för med någon annan

Jag ville ju bara ha en Göteborgs rapé

Slå på några jävla synthpoptrummor
och något blipbloppande på det

Jag går och köper för snus
och låtsas
att det är spännande

Jag står på bron vid Skärmarbrink
och fumlar
med mobilen

Telenor har test
dom gör reklam överallt
om vanor och sånt
och jag vågar inte testa

Jag kliver av vid Skanstull
och två hunkar
ur den nordgermanska folkstammen
hånskrattar

Jag ville ju bara
ha en Göteborgs rapé

Slå på den där Love is my drug
som han från Jönköping sjöng
han som var storebror
till någon Magda kände

Jag går ner Skånegatan
och har backslick
för det finns ingen annan lösning

Jag blir dödad med blicken
och vill döda tillbaka
men ett hej och ett tack

Jag går till Mc Donalds istället
har ingen kulspetspenna i fickan
knulla hela världen

Det hånglas i tunnelbanan hem
det hånglades på tåget hit
det hånglas
till och med
utanför
den glade libanesens gatukök

Jag är inte gjord för sånt här

Ville bara ha en avsugning
någon att krama
och en jävla Coca cola

Slår på något med John Travolta när jag kommit hem

Inget banbrytande direkt

Som söndagseftermiddagar
med en fotbollsmatch
på ppw och en falukorvsmiddag

Någon promenad
nerför Johhaneshovsvägen
ett par barnvagnar
och lika många lattepappor

Som en Facebook-konversation
någon timme senare
om att jag bor granne
med en tatuerare

Någon promenad
till tobakskiosken
ett par rastlösa uppslag
som idiotförklaras
på vägen dit och hem igen

Som söndagskvällar
uppklädda helt i onödan
vax i håret
till ingen nytta

Något som ändå
likt förbaskat
ber mig att fortsätta springa
tills att skiten släpper

Som när hela världen säger
att det är försent
försent
att sakna dig

Bortglömd kampsång

Hade vi varit i USA
hade jag väl berättat
den där historien
om hon tjejen
som kom in med sperma i håret

Du kanske hade skrattat
slängt upp din näve i luften
och jublat
för den gränslösa friheten

Men vi var i Göteborg
och revolutionen
var inte ens nära

Hade vi varit i Berlin
hade jag väl viftat
med ett baseballträ
och sjungit på någon
bortglömd kampsång

Du kanske hade föreslagit
att vi skulle springa
ner för gränderna
tills att det smakade blod
i våra munnar

Och jävlar,
vad vi hade grovhånglat sen

Men vi var på Södermalm
och jag saknade
ett så kallat streetcred

Hade vi varit i Hiroshima
hade det varit helt okej
om jag tog dig på brösten

Hade vi varit i något katolskt land
hade en viss typ sex
inte varit porrskadat

Hade vi varit på månen
hade vi nog uppskattat
varandras sällskap

Men vi var hemma hos dig
och kollade rastlöst
på Facebook i våra mobiler

Shakira och dom andra

Go with the flow
och säga till den värdelösa självkänslan
att lämna farstun
och stänga dörren om sig

Springa runt med den där
bla, bla, bla
I want your love
i skallen

Ropa öknamn
åt det förflutna
och säga upp sin prenumeration
på tidningar man aldrig läser

Ta en blank valsedel
och skriva
"Jag ger mig"

Ligga sked
hugga ved
påstå sig vara bäst
på fler saker än att ligga

Om Shakira
kom hit och dansade
hade jag skrattat åt henne

Om Shakira
kom hit och pratade svenska
hade jag bara fortsatt skratta

Om Shakria
kom hit och sa
att hon ville vara min kompis

Hade jag tagit buss fyra
bort till Pub Fridhem istället

Go with the flow
byta dialekt
beroende på vem
man pratar med

Småljuga för att verka
mindre intressant
andas tungt
och gråta i sömnen

Minnas Göteborgskravaller
Honey Monster-reklamen
och annat banbrytande
i tider av sorg och saknad

Hämta posten
ändra riktning
hoppa jämfota
för att verka speciell

Tänka på döden
minst fem dar i veckan
använda ordet hata
när man egentligen
tycker om någon
väldans mycket

Om du hade stått här
rakt framför mig
hade jag kanske hånflinat
och spelat utvecklingsstörd
dom första fem minuterna

Om du hade satt dig på stolen
den där ljusblå i hallen
och knutit upp dina skor

Om du hade citerat Markoolio
"Ingen sommar utan reggae"
hade jag friat på studs

Precis som att slå en volley
liksom rakt upp i krysset

En slags pressrelease

STOCKHOLM 100305

Efter sommarens sammanbrott och resning sa jag i en intervju i någon av lokaltidningarna hemma i Nordhalland att jag hade tagit ett uppehåll från poesin. Jag skulle fokusera på filmmanuset som blev ett romanmanus och jobba med det jag jobbar med på riktigt. Men jag hade fel. Som så många gånger. Jag fortsatte leka med poesin, som en husgud brukade kalla det. Lade varsamt in mina alster i ett dokument i laptopen.

En decembersöndag vandrade jag och Okomesonen, en återfunnen gammal bekant från de skadeskjutna dagarna hemma i Halland som numer huserar i Stockholm, hem till honom över Västerbron. Vi hade spelat in en läsning av hemlängtansdikten ”Västerbropatetik”. Jag sa det inte till honom men jag tänkte det. Det var dags att sammanställa en liten diktsamling igen. Inte för att det på något sätt finns en gigantisk åhörarskara som suktar efter det. Snarare för att jag kände att jag hade kommit någonstans. Känslan av att sätta punkt och den grejen. ”Sanningen kommer vara ett pekoral” är däremot inget bokslut. Det är snarare en början. Jag har gått tillbaka till det gamla ”demo-formatet” och hoppas att inom ett år ge ut ytterligare en samling i samma format för att sedan ge ut en pocket igen.

I samband med att jag släpper diktsamlingen anordnar Rivaliserande stenar utd. en tillställning på Kontiki Slottsskogen i Göteborg den 10 mars med start klockan 19:00.

På scen kommer 2009 års svenska mästare i Poetry slam, Oskar Hanska, att inleda kvällen.
Oskar och jag har under åren haft ett minst sagt ambivalent förhållande till varandra. Under mellandagarna gjorde vi för första gången något på riktigt ihop då vi bosatte oss i min och syrrans skrivarstuga i Frillesås och producerade ”En dikt om dagen” som finns som en slags miniserie på Youtube.

Därefter tar mina barndomsvänner, Petter och Erik, och deras fantastiska band Fakesnake över. Det känns hedrande då Petter och Erik fortfarande är mina bästa vänner och dessutom förekommer i åtskilliga av mina dikter. Att Fakesnake sedan är ett vansinnigt bra band gör saken knappast sämre.

Sedan är det dags för mig att läsa ur den nya diktsamlingen. Det blir en lite annorlunda uppläsning då förhoppningen är att min arvtagare inom den så kallade Frillesåspoesin även kommer att delta.

Sista akten är kollegorna i Kapten Hurricane. Det makalöst bra bandet som för närvarande jobbar på ep:n ”Dalsländskt kokain”. Den 20 mars åker undertecknad och Kapten Hurricane till Åland med bandet Leo med Lådan för att uppträda på klubben Bastun. Det blir nog bra. Kapten Hurricane och jag känner ju inte varandra så väl egentligen men dem är ändå, likt förbannat, en del av Rivaliserande stenar numer.

DJ under kvällen är min vän Anna som följer med mig ner från Stockholm.

Mer info om själva releasen hittar du här: http://www.kontiki.nu/klubb.php?id=290


”Sanningen kommer vara ett pekoral” kostar 80 kronor. Recensionsex går också givetvis att beställa.

Efter lanseringen hoppas jag kunna jobba vidare med mitt romanmanus och färdigställa en kortfilm. Vi får dock se hur det blir då mitt riktiga jobb tar allt mer tid i anspråk.

10:e mars!

Sanningen kommer vara ett pekoral - som Spotifylista

Jag har ett romanmanus i min laptop. Det första utkastet tillverkades i något slags maniskt vredesmod under arton dagar i stugan i Frillesås i somraas. När några frivilliga själar hade fått läsa det första utkastet kom ett förslag om att, om manuset någon gång blir en bok, göra ett soundtrack till det. Jag namedroppar ganska gott om låtar manuset igenom. Jag funderade på det där ganska mycket. Det hade varit roligt. Jag måste verkligen gå igenom fas tre i manusarbetet snart. Om inte bara för soundtracket.

Den 10 mars släpper jag diktsamlingen "Sanningen kommer vara ett pekoral". Efter att förra året gett ut en pocket kände jag att jag ville gå tillbaka till det traditionella "diktsamlingsdemo-formatet". 2010 får bli ett mellanår för mig. Det är mycket annat att göra och Rivaliserande stenar kommer få lite mindre prioritet än tidigare år. Likt förbaskat kommer jag turnera runt så mycket jag kan och säkerligen få till något i filmväg vad det lider. En av dikterna i den kommande samlingen är skriven som en kortfilmen. Om känslan är rätt någon gång under året, tiden finns och Okomepojken vill så åker vi nog hem till Halland och skjuter skiten vad det lider. Det blir ingen mokumentär den här gången i alla fall.

Släppet kommer att firas av med pompa och ståt tillsammans med Smilfinkmannen och Eriks band Fakesnake, Oskar Hanska och Kapten Hurricane på Kontiki. Mer om det kommer snart. Kanske redan imorgon. Tio dagar efter släppfesten i Göteborg drar Kapten Hurricane och jag med Leo med Lådan till Mariehamn och Åland för att gigga på ett ställe som komiskt nog heter Bastun. Bättre lansering kan knappast "Sanningen kommer blir ett pekoral" få.

Åter till soundtracket. För några veckor sedan när jag satte ihop första versionen av den nya diktsamlingen som skulle skickas till Paula som layoutar gjorde jag en Spotifylista. Med det där med soundtracket, lite grann, i åtanke. Listan var tämligen hophafsad och hade väl mestadels med att göra vilket humör jag var på den kvällen. Nu när diktsamlingen verkligen är klar. Alldeles strax redo att tryckas. Ja, då kände jag att en ny Spotifylista var på sin plats. Ett nytt soundtrack.

Dem som har följt mig och Rivaliserande stenar känner nog till vid det här laget att jag känner mer tillhörighet med textförfattare än poeter och så kallade estradpoeter. Jag sitter hellre och pratar textrader av Alf Robertson eller Daniel Johnston än analyserar någon jävla Bob Hansson-typ. Och anledningen till att jag sällan anklagas för att plagiera andra estradpoeter är för att jag sällan lyssnar eller tittar på dem. Jag går iväg under Spoken word-kvällar och slamtävlingar. I bästa fall sitter jag och lyssnar på musik från min laptop. I sämsta fall hänger jag rastlöst i baren.

Men det är klart att jag plagierar och inspireras. Playlisten som är bifogad längst ner innehåller låtar med texter, känslor och upplägg som många gånger har varit anledningen till att dikten blev till. Oftast är det omedvetet. Ibland inte. Jag tycker också att det vore på sin plats att förklara lite bakgrunden till dikterna. En slags längre och lite mer pretto innehållsförteckning, kan man säga. Så slipper jag säga det från scen eller publicera i det själva diktsamlingen.

Sanningen kommer vara ett pekoral.

Dikt: Västrebropatetik.
Låt: Prangin out med The Streets.
Kuriosa: Det skulle lika gärna vara låten "When you wasen´t famous" med samma artist. Med "Prangin out" ger lite mer exakt den känslan som jag hade några söndagar i slutet av förra året. Och andra söndagar under andra skeenden i livet också. För den delen.

Dikt: Skeppsänkare.
Låt: Forever utd. med The Tough Alliance.
Kuriosa: En hyllning till mina vänner från Frillesås. Dom som bor kvar och dom som liksom jag har lämnat bygden. Lyssnade mycket på just den TTA-låten när jag skrev dikten en lördag i början av juni.

Dikt: När jag hade sett Terassen.
Låt: Kalla mig med Vapnet.
Kuriosa: Ibland skriver jag dikter istället för sms. Hade sett den italienska filmen "Terassen" och ville verkligen skicka ett ganska elakt sms men jag lät bli och skrev den här istället. "Kalla mig" med Vapnet hade också kunnat vara ett sms.

Dikt: Fel lösenord.
Låt: Dålig på vardag med Markus Krunegård.
Kuriosa: Fel lösenord handlar om att vara dålig på vardag. Men den skrevs långt innan jag hörde Krunegård-låten.

Dikt: Avokadosallad med Daniel.
Låt: Du och jag mot världen med Peter Lemarc.
Kuriosa: Handlar om en av mina allra bästa vänner. Mannen som fick mig att öppet erkänna att jag älskar Peter Lemarc. Det kan tyckas märkligt så här i efterhand. Men det fanns en tid då jag inte vågade erkänna sådant. Inte ens för mig själv.

Dikt: Borderlinebaby.
Låt: Västra Frölunda med Kristian Antilla.
Kuriosa: Utspelar sig i december 2009. En buksvåger till Västerbropatetik, kan man säga. Det finns passager i Antillas "Västra Frölunda" som påminner om den här dikten. Men det upptäckte jag inte förrän igår.

Dikt: När vi talade om reggae.
Låt: Dagar i Arkadien med Parken.
Kuriosa: Handlar om att komma tillbaka, på gränsen till tomhänt och insikten om att allt måste börja om från början. Hela "Länge leve Parken-plattan" skulle passa till den här dikten, känslomässigt, men det sista spåret passar nog bäst.

Dikt: Rosenhof sanning.
Låt: Jag var inte sjuk (balladen om K) med Thorsten Flinck.
Kuriosa: Jag satt med PJ och bögen från Bengalen på sunkhaket Rosenhof vid Södra station en lördagskväll. En ensam kvinna erbjöd mig att flytta in i hennes lägenhet. Jag tackade nej. Då blev hon upprörd på ett otäckt sätt. Jag hade för ovanlighetens skull med mig ett block den kvällen och skrev ner vad jag kände på plats.

Dikt: Ridå.
Låt: Kärlekens tunga med Eldkvarn.
Kuriosa: Dikten är nog på många sätt en blandning av Eldkvarns gamla hit och The Streets "Dry your eyes". Utspelar sig för längesen. En av få dikter i den nya samlingen som faktiskt gör det.

Dikt: Det finns ingen kärlek i Göteborg.
Låt: Lilla London med Anton Kristiansson.
Kuriosa: Handlar om årsskiftet 2009-2010 och mitt ambivalenta förhållande till Göteborg och stämningen som jag ofta känner när jag är där. En lite rolig grej är att jag blev filmad av Jerry Bomans Tramsessions någon dag efter att dikten var skriven. Jag läste den på 4:ans spårvagn från Mölndal. När jag igår gick in på Tramsessions för att kolla om Boman hade lagt upp filmen hittade jag en inspelning med en för mig okänd Anton Kristiansson som till ett Broder Daniel-beat rappar om typ samma sak som jag pratar om i dikten.

Dikt: Skitsam, Malmö!
Låt: 1973 med Hardy Nilsson.
Kuriosa: Låten nämns i dikten och dikten hade nog inte kommit till om jag hade inte fått den låten spelad för mig i en lägenhet i Västra hamnen som ligger i Malmö. En stad som jag också har ett ambivalent förhållande till. Skitsam säger dem i Dalsand och Bohuslän. Det är en förkortning av "skitsamma".

Dikt: Unforgotten classics.
Låt: Country roads med John Denver.
Kuriosa: Skrevs på vägen hem till skrivarstugan från en trevlig kväll hemma hos Mikael Österdahl. Vi hade pratat om rasism samtidigt som vi uppdaterade våra facebookstatusar till tonerna av Melodifestivalen. Dikten är ett försök från mig att förklara att rasism handlar om annat än missnöje.

Dikt: Riktig kärlek.
Låt: True love will found you in the end med Daniel Johnston.
Kuriosa: En av få dikter jag har skrivit som har tagit tid att skriva och bli riktigt klar med. Kanske mest för att den är en uppenbar parafras till en av mina personliga favoriters bästa alster. Och det är just den här låten.

Dikt: Dobi, dobi, dobi, do, do, do.
Låt: When you said nothing at all med Ronan Keating.
Kuriosa: Handlar om en av mina bästa vänner. Och om hur han trots all skit han har fått gått igenom många gånger likt förbannat har hållit elden brinnande. Varför jag väljer den här låten vet jag inte riktigt. Kanske blir han sur på mig om han läser dikten och sen det här. Men det är en jävla hyllning från min sida. Notting Hill är världens bästa film.

Dikt: Gullmarstjejen.
Låt: Sthlm kallar med Bruket.
Kuriosa: En riktigt otäck historia som utspelar sig våren 2008. Fick inte ner den på papper förrän förra vintern. Men storyn är så läskig att dikten blev en kort sak. Fagerstabandet Brukets "Sthlm kallar" passar perfekt till den här.

Dikt: Latent sönderfall.
Låt: Ingen poäng med Nordpolen.
Kuriosa: Det är nog så att "Latent sönderfall" har blivit till efter att jag ha knarkat fantastiska och lika underskattade Nordpolen. Dikten är för övrigt en av mina mest abstrakta grejer. Det blir alltså varken Poetry slam-segrar eller läsningar på sossekongresser på grund av den.

Dikt: Indiepop är fan bättre än reggae.
Låt: William it was really nothing med The Smiths.
Kuriosa: En av de sist skrivna dikterna som fick ta plats i samlingen. En slags uppgörelse. Ett vredesutbrott. En slutgiltigt klargörande om att indiepop alltid kommer vara bättre än reggae.

Dikt: När jag hör Håkan Hellström så förstår jag numer att det är Håkan Hellström som sjunger.
Låt: Exile on Wolmar Yxkullsgatan med Håkan Hellström.
Kuriosa: En lördagshyllning till min fyrtioåriga vän och kollega från Örebro. Full av referenser till framförallt Eldkvarn. Hellströmlåten passar ändå bäst in. Framförallt musiken och körsången. Wolmar Yxkullsgatans busshållplats har jag i och för sig ett märkligt förhållande till. Ambivalent? Ja.

Dikt: Turkos ryggsäck.
Låt: The lingering procesion med Erik Enocksson.
Kuriosa: En hyllning till hembygden och barndomsvännerna. Lyssnade på Farväl Falkenberg-soundtracket när jag skrev den. Det är uppenbart. Och inget att hymla med.


Här har du playlisten.

Kabul-Krokom-Helvetet

Vi är punkare
åker in på Hornsgatan
med en sketen Volvo sjufyrtio
dunkar plåt till Eddie Meduza
skanderar paroller
om kvinnan tillbaka till spisen

Ensamma barn
är inte välkomna i kranskommuner
av ondska
men sånt är ointressant
för det pågår en islamisering
i en fantasiförort
för bombliberalernas
äckliga jävla söndagshallisar
blev verklighet någonstans
efter att folk hade slutat bry sig

Vi är skinnskallar
slåss med baseballträn och tillhyggen
utanför Judit och Bertil
eller vart fan vi än behövs

Gråten i halsen
den där jävla gråten i halsen
tänker inte ens tänka på hur ögonen såg ut

Kliver av planet i Östersund
åker taxi genom ett kalhygge
pojkarna från Kabul
hade tydligen gjort samma resa
någon månad tidigare

Kabul - Krokom
tur och retur
hoppas mer än fyra procent
och någon broiler från Blekinge

Längtar tillbaka ibland
när jag trodde att det var fullt möjligt
att bli Stålmannen
mycket enklare då

Gråten i halsen
primalskrik längs Jutegårdsvägen
och fan vet vad

Men jag har ingen Stålmannentröja
från Norvalla Marknad längre

Ensam bland andra

Hon ser bra ut
och så har hon körkort
vi kallpratar på väg till stationen
om bostadssituation och arbete
hon har fin dialekt
och verkar vettig

Frågar väsentliga frågor
och verkar uppriktig och ärlig
ingen jävla inställsamhet
en avsaknad av den där
förbannade vidskepligheten
som alla verkar bära på
nu för tiden
sedan säger hon
att hon ska på musikal i helgen

Då slutar jag lyssna

Har lärt mig att det är okej
att dricka rosévin
men människor som dricker rosévin
är inte okej

Hade en kille i bekantskapskretsen
vi hade samma namn
men vi var väl aldrig särskilt nära
såg någon fotbollsmatch ihop
han var mest en kompis kompis

Han var skådis och trött
trött på att åka runt på skolor
och spela pjäser om ungdomsvåld
droger och rasism
han var över trettio
och det märktes

En kväll sa han att han skulle göra
som Mikael Persbrandt
gå in på Dramaten
och säga här är jag
för han hade en gudagåva
och sånt är ju medfött

Då gick jag hem med blicken i marken

Har lärt mig att det är okej
att vara ensam bland andra
men att låtsas vara ensam
är det värsta som finns

Och så många positioner vi söker
som han som tittar snett
när någon han kände
råkade ta mig på låret
inför en folksamling
där alla kände alla

Så mycket vi måste veta
om varandra och dom vi tror oss
känna och känna till

Pedistaler och höga hästar
vi sätter oss på
fejkade ingivelser
som övergår i dödstysta tvåsamheter

Och jag har inte fattat ett skit än

Baksidetexten

Inatt skickade jag således och till slut "Sanningen kommer vara ett pekoral" till Paula från Brinkens väg som ska layouten påhittet. Nedan följer baksidestexten. Ett slags manifest om vad fan jag pysslar med. Förhoppningvis bringar det också någon form av klarhet för dom puckon som jämt och ständigt frågar vad fan Rivalierande stenar är för något och varför vi gör som vi gör.

Halmstad, 16 februari 2010.

Jag vet att en del stör sig på det här men jag jagar något. Kicken som när Petter SMS:ar om någon ny snussort som ”ger en riktig sunkig Hilco-känsla” och hon som går bredvid mig säger att det måste vara som en vit porslinshund med en rosa tuss runt halsen. Hilco är en presentbutik i Frillesås. Och jag exploderar inombords. Först när hon fattar vad jag och Petter menar med ”sunkig Hilcokänsla”. Och sen när Petter skriver ”ja, exakt så!” när jag SMS:ar tillbaks om hunden med den rosa tussen runt halsen. Jag jagar kicken som repliker från engelska The Office-avsnitt och Mikael Österdahls webcamsändningar. När han åker runt i sin bil och berättar om vem som bor där, där och där. Rivaliserande stenar handlar om sådant. Att jaga kicken. Att vara totalt gränslös och ge blanka fan i vad smaksättare, mingelmiffon och annat slödder säger. Om jag lyckas? Ingen jävla aning. Men någon gång om året. När dom som verkligen känner mig är i samma rum då kommer den där bekräftelsen som kicken ger. Det är alltså ingen utopi. För mig är det här fullt möjligt. Sanningen kommer vara ett pekoral.

Nationalteatern gjorde låtar MOT knark (om helgen då skrivtorkan tog slut)

Jimi Hendrix från USA
man blir besviken
när man har höga förväntningar

Jag hade hört så mycket
om musiken och honom
så var det helt vanlig blues
med helt vanlig sång

Jag satt på fredagsförmiddagen vid mammas köksbord i Kungsbacka. Jag visade den där fejkdokumentären om att Kungsbacka inte finns. Vi pratade om allt och allt möjligt. Det kändes bra. Det kändes fint. Det kändes rätt.

Vid klockan två gick jag till 732:an. Kevin Broberg, min självklara arvtagare, stod och frös i ett par slitna Converse. Vi tog bussen ihop. Klev av vid Mona-Lisa där det blv en Calzone med extra ost och två Grängesbergsöl.

Det är priskrig i Frillesås just nu. Sedan dom nya ägarna tog över på Tärningen har det blivit en sjuhelsikes konkurrens om dom som alltid törstar efter starköl på flaska. Tragiskt men sant.

Efter någon timme kom fadern in. Obekväm, nervös och således otrevlig.

- Är ölen billigare här än i Stockholm, eller?

Jag sa att så är det nog. Vi åkte till Lantmanna. Fadern hade kollat in ett par kängor som jag skulle inhandla. Det går ju inte att ha lågskor i en halv meter djup snö. Kängorna var slut. Det blev ett par fodrade stövlar.

- Dom kan du ju i Stockholm också.

Det hade jag absolut kunnat ha.

Jag hade åkt till Frillesås och stugan för att rensa huvudet, som det hette. Hade väl tänkt att få skrivit något också. Men det primära var att rensa huvudet. Fredagskvällen blev lite fånig pekoral, en massa engelsmän som vankade runt i huvudet och så irritation på faderns beteende.

Somnade innan tolv. Vaknade vid tio. Gugge ringde.

- Vi hade tänkt att du skulle äta hos oss idag. Klockan fyra, sa Gugge.

Jag gick ner till samhället i något slags vredesmod. Hade en massa Markus Krunegård-citat i huvudet och så hon från Munkedal som sa att hon aldrig kommer att bli en storstadstjej. Inne på Konsum köpte jag ett åttapack Delicatobollar och tre Festis i tetra pak. Ute på torget såg jag fadern sitta i sin vita skitna jävla pick up. Jag ställde mig och blängde på honom. Han satt och fingrade rastlöst på mobilen. Sådan son, sådan fader, tänkte jag.

- Tänkte ju ringa dig och åka upp och dricka kaffe, sa fadern.

Det blev en fin förmiddag. Vi satt i stugan och fadern sa att han var förvånad över att han satt där igen. Han var ju med när stugan byggdes när han var barn. Sedan stack han iväg. Förmodligen hem till sig eller krabbfabriken. Jag skiter i vilket.

Jag hade ett par timmar på mig innan middagen hos Gugges föräldrar. Försökte skriva. Det blev så dåligt att jag bet mig i tungan. Hörde någon värdelös grej som någon bekant hade gjort. Blev ännu argare. Gick ner till samhället igen. Svängde in förbi Webecks, gick igenom det betonggula villakvarteret. Plockade upp min mobiltelefon och började filma. Andades snabbt och intensivt. Kände hur det liksom kom till mig. Alldeles plötsligt såg jag en massa bilder framför mig, hörde röster, ord och meningar. Kände stämningen.

Det låter säkert psykotiskt. Och det är det säkert. Men det är så texter, dikter och allt sånt kommer till mig. Jag åt middag med Guggge och hans föräldrar som grälade om hur vida dom hade kört bil ut till Vendelsö en vinter eller inte. Tänkte lite på Krunegård igen. Om att Norrköping är drogavvänjning för honom i nån jävla låt. Nu knarkar ju inte jag men på något sätt är Frillesås min avvänjning. Från pretton och fan vet jag.

Vi pratar högt på nordhalländska och jag får mer svar på frågor som varken Wikipedia eller sådana som springer på klubb hela tiden kan ge mig.

Kvällen spenderades hos Mikael Österdahl och Karin. Krigge kom förbi. Vi tittade på Melodifestivalen och pratade om rasism och sånt. Mikael Österdahl sa så många bra saker att jag skrattade som ett barn när jag gick tillbaka till stugan. Och av någon konstig anledning fick jag Lady Gagas "Bad romance" på hjärnan. Det där var ingen metafor överhuvudtaget.

In i stugan. På med datorn. Och så skrev jag "Unforgotten classics" på fem minuter. Spelade in den och hela planeringen av "Sanningen kommer vara ett pekoral" föll som furer.

Var så lyrisk över det hela att jag mejlade bekantskapskretsen och sådan som borde bry sig om Rivaliserande stenar. Här är ett axplock av reaktionerna:


Nationalteatern gjorde låtar MOT knark; Kolla, kolla mm. Det är få som fattat det, alla tror det är för. Kanske var låtarna för bra och innehöll de magiska "orden" som flummiga ungdomar ville höra men inte orkade ta till sig om vad det egentligen handlade om.
Jag såg Peter Wahlbäck bli attackerad på scen när han gjorde en grej om hur härligt det är att klubba säl. Skitbra var det.
Så vad säger jag då när texten till synes saknar syntes. Är det så att man måste vara invigd för att förstå?
Annars var det jävligt bra

Jag gillade det som fan Alex. Jag är jävligt kräsen när det gäller poesi, minsta antydan till självpresentation och identitetsbygge by poetry och mina smaklökar slår volter. Ja, du vet, poesi som får oss att vilja skrika "Men fattar du inte ALLA har vi ångest, vad fan får dig att tro att jag vill ödsla mina andetag på att höra om hur unikt ditt livsprojekt är?"

Unforgotten Classics är mycket stark. Inlevelsen i en rasists huvud är chockerande. Problemet är - om det finns nåt problem - att somliga skulle kunna "avnjuta" den här monologen och allmänt jubla. Mycket är ju ironi, men människosjälen har, som du själv antytt i annan dikt, inte vattentäta skott mellan olika lager. Det är välgjort och med som sagt stark inlevelse, men rassar skulle nog kunna lära den innantill och ha som "allsång" runt lägerelden eller hur man säger. Vet inte vad jag ska säga mer, men allt kan missbrukas. Känns som att du leker med elden. Problemet med att vara stor konstnär är att det man får fram kanske inte är beige och slätstruket och/eller politiskt korrekt, utan snarare oroande.

lyssnade nu. det var skitbra. förstås. eller bättre än du brukar vara? kanske till o med. med tydligare uppdelningar i hårt o mjukt liksom, än du brukar ha. jag gillar det. att det först är ångest o provocerande o som de är, de där idioterna som bor i det här landet. för att sen bli mjukt o fint o som man vill att det ska vara, kärlek o fint, fast lite töntigt också liksom, men töntigt bra. japp. det var mitt omdöme.

Och med tanke på dom som inte svarat så vet jag att äntligen har det lossnat igen. Tack, Markus Krunegård för att du förde in mig på villovägar. Tack, Mikael Österdahl för att du förde in mig på rätt väg igen.

Den nya "Unforgotten classics" går att lyssna på Rivaliserande stenars myspace.

Vårt första möte med Perry Drömblomma

I går, söndagen den 17 januari 2010, var Edvin och jag ute och gick på Stockholms gator. Vi hade nyligen spelat in "Långt ner i halsen" hemma hos den där polska bruden som Edvin tallar på nere på Hornsgatan. Vi tänkte väl försöka smälta det där vi hade varit med om innan inspelningen. Inne på Södra station hade vi nämligen sprungit på en gammal klassiker från den nationella rörelsen som hade bett oss att dra åt helvete. Vi tänkte att, va fan, vi snackar igenom dagen och helgen som varit över en kopp kaffe med välling i eller något i den stilen. Då stod han plötsligt framför oss. Vid den där fula rosa jävla statyn på Skånegatan. Han presenterade sig som Perry Drömblomma. Han påstod sig arbeta för websajten mastermusik.se. Varken jag eller Edvin hade hört talats om den hemsidan. Han kallade sig "granskande musikjournalist". Och det kändes ju lite corny. Milt sagt, som någon jävla busschaffis från Haninge hade uttryckt det. När vi hade språkat en stund med Perry insåg vi att det kommer bli vår uppgift (kanske våra livs största) att sprida budskapet om vad som är riktigt bra mastermusik. Döm själva.

Långt ner i halsen

Pungspark

Jag kan inte hålla i dig
jag kan inte stoppa tågen som går
jag kan inte ha dig bredvid mig
när det enda som du gör
är att banka och slår

Dom har slått rekord
och han är bäst, bäst, bäst
på något helt oväsentligt
men ändå ska det vara värt att veta

Dom har nått en ny nivå
jag skulle kunna plockat ner Karlavagnen
men dom hade ändå bett mig
att dra härifrån

Det är så självklart
att resan mellan hybris och självhat
går snabbare än den hem till dig

Det är så självklart
att resan mellan hybris och självhat
går snabbare än den hem till dig

Hör hela bussen skrika
ridå, ridå, ridå

Jag kan inte hålla i dig
jag kan inte stoppa tågen som går
jag kan inte ha dig bredvid mig
när det enda som du gör
är att banka och slår

Kristustanten på Fridhemsplan

Ni kommer dö i synd
skriker kristustanten på Fridhemsplan
men jag sitter ensam
med darrande händer
och känner mig inte träffad alls

Alkoholisterna på parkbänken intill
verkar inte heller bry sig
jag säger tyst för mig själv

Åh, du nya sköna värld

Jag hade sett dig torka bord
någon av kvällarna innan
medan dom sjuttonåriga Söderungarna fikade

Jag hade ätit gott
och druckit gott
och sett ut över Skånegatan

Det hade snöat
jag hade nypt mig i armen
för att inte tänka på sommaren

Vi hade legat med varandra sen
det hade varit helt fantastiskt

Ni kommer brinna i skärselden
fortsätter kristustanten
men jag väntar på fyrans buss
helt själv
fast jag orkar inte säga det till henne

Alkoholisterna skrockar lite
om polarkyla och vargjakt
jag kan inte få nog
av det Tetrisliknande spelet i mobilen

Highscoret blir allt svårare att bräcka

Jag hade knackat på
och blivit insläppt
dina väggar hade blivit vita

Du hade kysst mig
jag hade kysst dig tillbaks
eller så var det jag som kysste dig
och du som kysstes tillbaks

Vi hade legat med varandra sen
det hade varit helt fantastiskt

Du är djävulens skapelse
ryter kristustanten
jag fumlar fram mitt SL-kort
det är flera veckor kvar
tills att det ska förnyas

En av alkohollisterna frågar nervöst
vem av oss
kristustanten syftar på
men bussen kommer
och varken hon eller dom andra
SL-kort, remsa eller SMS-biljett

Jag kliver på ensam

Rullar långsamt över Västerbron
du håller på att ta över mitt huvud nu
och det känns bra

Vi kommer ligga med varandra ikväll
och det kommer vara
helt fantastiskt

Åh, du nya sköna värld

Det känns som om jag vill fastna i den

i ett försök att imponera

vid en avfart till en motorväg
till stråkar utan varken sorg eller seger
vi hade fastnat i exakt samma scen
från den enda filmen
dom visade på biografen kvällen innan

det fanns ingenting att be för
gudarna hade dött
änglarna hade bytts ut
mot falsksjungande gäss
på en himmel
svart som saltlakrits

vi hörde samma sång
på varenda privatradiostation

vi hade inte varit där än
bara kysst varann
utav bara farten
vi hade knappt ens kallpratat
trots att ett valår stod inför dörren

mellan segrar och sortier
på andra sidan midnatt
i en bil som tillhörde någon annan

jag minns inte vem som hade sagt det till mig
att mandomsprover kan finnas
även längs den svenska motorvägen

dom där nycklarna i låset
som inte gick att vrida om
vodkaflaskan i handskfacket
polska långtradare och timmerbilar
som bara svischade förbi

plötsligt sa du
”du ser hopplös ut”
att du hade tänkt så
sedan första gången vi sågs

jag log för en stund
sen såg jag mig själv
skräckslagen i backspegeln

vi hade inte ens kommit halvvägs
varken på motorvägen
eller i det som jag trodde var brukligt
på en sådan utflykt

kvällsandakten i p1
hade varit för längesen
och så även väderleksrapporten

jag hade inte fått rabbla
landets alla fyrar
i ett försök att imponera

jag minns inte vem som hade sagt det till mig
att obehaglig tystnad kan infinna sig
även längs den svenska motorvägen

jag måste ha glömt vem som hade berättat
att tvåsamhet aldrig blir bra
i en avlägsen bekants bil

jag kunde inte erinra mig
vad man talar om med en främling
som råkar ha ett hyfsat bekant ansikte

så kom morgonen
med bärgningsbil
kanelbulle och kaffe
på en statoilstion

swebus expressbiljetter
som gick i motsatt riktning
varken seger eller sorti
bara en bilägarbekant som blev smått förbannad

bara småstäder som såg ut
precis som vanligt
och så den där känslan av tomhet
som gör mig rastlös ibland

jag minns inte vem som hade sagt det till mig
att man har med sig själv
och allt man bär på
även längs den svenska motorvägen

En dikt om dagen

Min vän och kollega Oskar Hanska besökte mig i stugan under de fem sista dagarna av decenniet. Det blev youtube-serien "En dikt om dagen" där vi hetsar varandra till att skriva dikter på olika teman, snackar skit och försöker vara roliga. Titta gärna.


Jag skrev även en massa andra dikter under dom här dagarna. En del av dom kommer att läggas upp här. "Det finns ingen kärlek i Göteborg" ligger redan uppe. Den spelades även in av den neurotiske Jerry Boman till han och Anna Flytströms "Tramsessions". Mer om det någon annan gång.

Det finns ingen kärlek i Göteborg

Maria sa
att hon var ensam
på ett hav av människor

Och jag förstod henne
för ingen hälsade på mig

Funderade på käftsmällen
men det funkade inte
funderade på att slänga ut
deras stereo
från andra våningen
eller mig själv från den sjunde
men det funkade inte heller

Vi var tillbaka på mellanstadieskolgården
fast klockan två på natten

Och jag skulle inte ha lyssnat
på den där a-lagaren
när han sa

”Låt kärleken guida dig”

För kärleken tog ett pendeltåg
till en kranskommun
för att käka tacos

Kärleken drog pistol
på ett sunkhak nånstans

Kärlek tog en taxi
och skrev in sig på psykakuten
som en borderlinebaby

Petter sa
att det var kallt som fan
på stationen

Och jag höll med
för det knuffades och gruffades
i Pressbyråkön

Jag gick ut vid rälsen
och kände polarkylan
innanför bröstet
och på händerna

Vi var tillbaka på istiden
där inte ens brinnande hjärtan
gick att rädda

Jag borde inte ha lyssnat
på coverbandet
som sjöng

”Love is all around me”

För kärleken
kastade bearnesedipp
på Mc Donalds

Kärleken drack
tio stycken femtvåor Sofiero
på buss nitton till Backa

Kärleken gapade och skrek
och dömdes
för lagen om hets mot folkgrupp
någon månad senare

Gugge sa
att han skulle vänta på mig
på Bar Mona-Lisa

Och jag blev glad
för någonstans
borde väl kärleken dyka upp
och gråta ut

Jävla kärleken
den har lurat mig
allt för många gånger

Och jag har börjat tröttna nu
på att hela tiden
luras tillbaks

Jag borde lyssna mer
på dom som verkligen
tycker om mig

På hon som sa
att jag får dålig energi
av Göteborg

På Frillesåsligan
hjärtat bultar på riktigt för

Jag borde sluta
vänta på käftsmällen

Kärleken finns inte
för Göteborg
är bara bakgator